Neitsytnjemi d. 26 juni 1857
Broder Peter!
Ditt bref af den 7de hujus inhändigade jag för några dagar tillbaka genom Stenbäck [länsmannen], som var rest till Viborg och hemtade det derifrån med sig. Som Du ser är jag nu å Neitsytnjemi, dit jag anlände för en vecka tillbaka åtföljd af Sonja och lilla Agnes, hvilken sistnämnda tycks vara alla härvarandes synnerliga favorit, ja till och med [?], som eljest ej är barnkär, kan långa stunder sitta och roa sig åt hennes joller. I förrgård hade vi Johanni och som vanligt voro alla grannar samlade på Sepänmäki [kaplanens prästgård nära Ruokolaks kyrka]. Härifrån voro blott Robert och Moritz, jag deremot skuttade på några timmar till Pelkola [Punderus gård] och fruntimren blefvo alla hemma. I dag har åter Gubben Vigelius en bjudning, och dit ämna vi oss alla femtaliga. Enligt sednaste underrättelser från Helsingfors, skall Ida hafva skänkt Wilhelm en son till, sjelfva jubeldagen den 18 hujus. – Huru är det med Dig, huru har Du tillbragt Din Johannidag, eller firas den jemte Johanniafton ej numera såsom förr i Sverige. Så mycket må dessa dagar väl ändå även firas der, att ni på den ej företogo edra skogsmätningar, utan använde dem om ej heller till Italienarens ”dolce far niente”, så åtminstone till rurealians studium eller till samspråk eder bolagister emellan. Du skrifver att Ni i början på nästa månad får tre veckors ferier, huru tänker Du använda den tiden, månne till någon excursion till omgifningarna af Nora eller ock någon längre utflygt i sällskap med de andra Finnarna. Om så är att jag gissat rätt, så måste Du efter Din återkomst till Yxe med några rader beskrifva för mig hvad Du sett, och hvad som varit värdt att se.
Sista söndag voro Immalaborna och Stenbackiterna som ock kusinerna från Sienimäki och Paul Lojander här, så att tanterna med Mina Stenbäck i spetsen bistodo vocalmusik, efter hvilken ungdomen tog sig en snuridans. Orsaken hvarföre man till detta ändamål ej hellre tracterade fortepianot, var det, att Robert, för någon tid sedan försökte att stämma det, och det så grundligt, att han enligt Mammas påstående brutit af nästan alla strängar och dessutom vridit de återstående till den rysligaste disharmoni. Robert tycks för övrigt vara vid ganska goda vätskor och pratar dagarna igenom galenskaper med Tante Anette. Så
förklarade han bland annat i söndag sedan gästerna gått härifrån, att det hittills för honom har vägt emellan tvenne Annor, menatt han numera, sedan den ena af dem, nemligen den från Immala, dabbat sig, hade beslutit sig för den andra af dem, som naturligtvis var ingen annan än hon sjelf. Med Ristelii Annas dabbande förhöll det sig åter så, att hon midt under det hon satt på en stol och hörde på fruarnas samtal fick dåndimpen och damp ned utan tecken till lif. Ur denna hönsdåning blef hon likvisst snart medelst kalla omslag kring hufvudet väckt till sansning men hade genom denna skock skaffat sig skråmor på pannan och derjemte gått miste om Roberts ynnest. – Moritz vistas ännu här och vet ej, när han blir kallad till tjenstgöring vid jernvägen. Från Sakkola vet jag intet nytt att förtälja, blott det att Salles för halfannan vecka tillbaka passerade Wiborg på genomresan dit. Gustaf Strengell [kusin, moster Blondinas son] är som gardesläkare till lägret och Albert [bror till Gustaf] qvar i Helsingfors. – Här går allt sin förra gång. Antti fiskar om möjligt ännu lyckligare och till följd deraf äfven trägnare än förr, och förser bordet med harrar, foreller och lax. Också från laxkistan hemtade han igår efter mer än en veckas paus en lax och tvenne foreller. – Vädret har sedan sista söndag varit ovanligt vackert och varmt, så att vi Johannidagen middagstiden hade 21 grader Reaumur i skuggan, kl XI om natten 16 grader. I dag är luften något kyligare, men likvisst ej heller kall. På Sienimäki [farbror Henrik bodde på Sienimäki som hörde till Neitsytniemi] finns nu en större samling med folk, ty Johanniafton anlände Hinku, Alexander, Kosta [Henriks söner] och hans fru dit. Gubben och gumman jemte alla barnen här est in summa tretton säger 13 personer, voro till Sepänmäki, och som det förljudes skall samma samling i dag äfven hafva för afsigt att infinna sig å prostgården. Då de i förrgår skulle rycka ut till Sepänmäki, insåg gubben att de härvarande skulle anskaffa samma antal roddare som han och då följas åt med dem i samma båt. Men Robert förklarade för budet, att han hellre skulle fara med häst ikring, än att han och Moritz, som voro de enda hvilka ämnade sig dit, för sin del finge skaffa tre roddare. Dessutom sade han sig vara mäkta generad att komma dit tågande med en så stor folksamling. Härtill hade han äfven skäl, helst en del af sällskapet ej var riktigt van att umgås med folk; ty Herman skall en par gånger under aftonen hafva rusat in med mössan på hufvudet och ställt sig att stollas midt på golfvet. – Nu måste jag väl redan sluta med mina nyheter, men nästa gång mera. Mamma, Tante Anchen, Robert, Moritz, Sonja och Agnes bedja alla om sin helsning. Skrif mig så snart Du får tid till Heinjoki, dit jag kommer att förfoga mig i början af nästkommande månad. Var hjertligt helsad af Din uppriktige broder Nicola
P.S. För en vecka sedan besvarade Mamma och jag Dina sista bref och jag skickade dem med posteljonen härifrån för att få dem fortare på posten samt vill hoppas att de riktigt framkommit. I förgår voro vi alla Ruokolaks boer samlade efter vanligheten på Sepänmäki, hvarest äfven Castegren från Wiborg var med hela sin familj och till idag äro vi bjudna till Prosten, der kalaset egentligen torde vara för Bööks [prosten] systers skull, som för det närvarande är här. När du besvarar mitt bref så underrätta tillika hvilken tid man om hösten bör infinna sig der, ty jag är ännu ej anställd vid jernvägsbyggnaden. Calle som just nu kom från Wiborg, ber helsa dig. Må väl och hälsa alla af Din uppriktige broder Mauritz
Nmi den 26 Juni 1857
Med Kalle fick jag bref af Wilhelm som önskar att jag efter en vecka skall vara der och börja arbetet med Pipping. Moritz
Wilhelms brev från den 26 juni 1857:
Din härkomna skrifvelse af den 1 dennes erhöll jag väl redan för omkring tio dagar sedan men derefter har jag varit så upptagen af bestyr här hemma, att jag ej tidigare kommit att besvara Ditt bref. Efter längre tids illamående blef Ida den 18 dennes eller å sjelfva Jubelfestdagen förlöst med en gosse, som ej tyckes komma att gifva efter Konni i duktighet och för närvarande till och med är raskare, än den förstnämnda vid hans ålder. Nämnda son hafver, Gud vare lofvad, mått så väl, man kunnat hafva skäl att hoppas, blott att Idas krafter mycket tagits i anspråk af nattvak. – För övrigt hafva vi nu hos oss både min svärmor, som anlände i söndag för två veckor sedan, och Lina Clouberg, som hitkom i söndag, för att bivista mamsell Ascholins i förgård med Professor Becker firade bröllop, och torde stanna här öfver Hulda Salingres bröllop den 7 Juli. Bägge dessa våra gäster komma dock att vistas en stor del af tiden å Westerkulla. Moritz är omsider antagen till Extra Nivellör med lön, till en början, af 200 Rub.sr och torde väl efter en vecka eller tio dagar inträffa här, för att begifva sig till Tavastehus och börja sin bana hos Pipping såsom chef. Om Roberts transport är ännu ej någonting afgjordt och det ser ej särdeles lofvande ut dermed. Däremot är Wolja både utnämnd och flyttad såsom Pastor till Kattila. – I senare hälften af nästa månad hoppas jag slippa med de mina till Ruokolaks, hvarifrån Stenbäck med dotter var hitrest till promotionen. – Frågan om understöd för Dig kan ej blifva afgjord förr än i Juli. Nordlund har ej ännu kommit hit, osäkert är när han kommer, och ännu osäkrare, om Du någonsin återfår Dina penningar, hvarföre det är bäst, att Du i tid vänjer Dig vid tanken att hafva betalt desamma såsom lärpenningar i verlden. Visst tycker jag, att Du hade bordt kunna slippa med mindre utgift i detta afseende, men jag skall väl bjuda till att genom understödet skaffa Dig ersättning för denna förlust. Hufvudsaken är att Du aktar Dig för vipplustigt folk, hvilket Du ej noga känner. – – För denna gång måste jag nog sluta jemte hälsningar af oss alla, Enni och Konni ej undantagna. Skrif nu snart och vidlyftigare till Din Broder Wilhelm.
Ett brev från den 20 augusti 1857 lyder:
Mycket, mycket länge har Du fått vänta svar på Din skrifvelse af den 27 Juni, efter hvars inhändigande i början på Juli jag likväl varit i så många afseenden upptagen af både det ena och andra, att jag från postdag uppskjutit afsändandet af detta bref. I början på Juli var nemligen Ida ännu tidtals rätt skral after den yngre gossens födelse, och så hade vi hos oss min svärmor, Lina Clouberg och min svärfar i följd hvaraf jag endast morgon och aftnar fick vara för egen räkning och omsider jemte Moritz, som äfven samtidigt anlände hit, flyttade upp till Slörarnas quarter i den af Gripenberg bebodda byggnaden, hvarest vi tillbringade nätterna. Sedan våra fremmanden rest bort, var jag fullt sysselsatt med arbeten, hvilka jag måste göra undan innan jag kunde slippa hem, dit jag afreste den 26 Juli, och den 28 anlände vi till Neissytniemi efter att ha tillbragt en dag i Wiborg. Hos Mamma, som, Gudi lof, mådde fullkomligt väl, tillbragte vi tio dagar, och begåfvo oss sedan åter öfver Wiborg till Heinjoki, der jag blott hade nådatid att vistas fyra dagar, men hvarest de mina quarstannade, för att dröja ungefär en månad, då jag åter hoppas slippa härifrån på några dagar för att afhemta dem. – Samma dag vi lemnade Neissytniemi skulle också Robert resa derifrån för att begifva sig ända till Saratoff, ty nu har han blivit öfverförd till Moskoffska regimentet med samma corps der han förut tjenade. Nikola jemte fru och dotter hade vistats åtskilliga veckor i Neissytniemi, hvarifrån de reste tillsammans med Moritz, då han kom hit, och uppehålla sig nu i Heinjoki, der Sonja ligger sjuk, efter att redan länge eller allt sedan afresan från Neissytniemi hafva varit illamående, men lyckligtvis är hennes sjukdom ej farlig, ehuru den nog kan tära på krafterna, och lär vara förorsakad av ett missfall. Af Wolja hade jag ock nyligen bref, vilket han skrifvit från Kattila, dit han redan för två månader sedan flyttat såsom pastor, men nu är Ingeris pastorat ledigt efter Paul Schwindt, som fått ett bättre ställe, och jag förmodar att Wolja väl nu lär söka sig till denna grannsocken till Liissilä. För sex dagar sedan kom jag hit tillbaka och efter det jag nu gjort trängande göromål, har jag omsider kommit så långt, att jag kunnat tillskrifva Dig ett fullständigt brev, hvarmed jag äfven af det skäl uppskjutit, att jag velat meddela Dig bestämda underrättelser om det understöd, jag å Dina vägnar ansökt. Efter Din afresa ansåg jag det nemligen lämpligast att afvakta Senatens beslut angående Langs ansökning, hvilken hade den påfäljd att han erhöll 300 Rub.sr, och då Magister Furuhjelm straxt derefter jemväl för forstmästare studiers idkande å utrikes ort, erhöll 500 rub.sr, trodde jag mig kunna med allt hopp om framgång, inlemna Din ansökning, för hvars skull jag äfven gjorde uppvaktningar hos vederbörande Senatorer, hvilka äfven gåfvo mig mera än halfva löften om bifall. Men då saken sedermera, under min frånvaro i Wiborgs Län, föredrogs, gick Senaten icke in på att framställa Dig hos Kejsaren till undfående af ett dylikt understöd utan afslog ansökningen. – Denna ledsamma underrättelse är jag nu nödsakad att meddela Dig, men jag hoppas att Du deraf icke låter nedslå Dig, utan fastmera använder Din tid på bästa sätt, för att visa, att Du äfven med egna krafter slipper till målet. Frågan är nu den, om Du anser det bättre att, efter kursens genomgående i Nora först praktisera i hemlandet och sedermera, efter något år, utbilda Dina insigter genom en resa till Tyskland, eller om Du i en fortsättning vill resa till Tharand. I sednare händelse kan jag väl skaffa Dig några hundra rubel till, likasom jag skall tillsända Dig en ytterligare växel så snart Du behöfver mera penningar. Addens och Punderus hafva också redan erhållit den af mig utlofvade förbindelser. Nordlund träffade jag i dag, hvarvid han berättade, att han i söndag återvänder till Sverige, der han nu är anställd vid Kungliga Operan, men då han ej nämde någonting derom att han träffat Dig hade jag mycket svårt att börja tala om Din fordran, enär han kunnat svara mig att jag ej hade dermed att skaffa. – Attu Zitting vistas ju nu å Ultuna och Alfred skall ock resa till Sverige samt derifrån vidare åt Söder. Å Idas och Lina Cloubergs vägnar måste jag nu be Dig höra åt af personer i Nerike, om det ej är bekant, hvar Mlle Eleonore Idström, som för omkring ett år sedan var guvernant å egendomen torp nära Örebro (hos en brukspatron, hvars namn jag glömt, men hvars fru i sig sjelf heter Berndtson och är kusin till Doktor Berndtson i Helsingfors) nu vistas. Hon har varit Linas lärarinna och har hittills korresponderat med Ida, som lik väl nu på mera än ett år ej haft bref af henne. – Slutligen helsningar af oss alla och önskningar att Du med Guds hjälp måtte vara frisk och sund. Skrif nu snart rätt omständligt och Du skall ej härnäst så länge som hittills behöfva vänta på svar af Din egen broder Wilhelm
Wiborg den 21 October 1857
Broder Peta
Tack för Din senaste skrifvelse, som jag inhändigade för halvannan vecka tillbaka, men nu först besvarar af det skäl, att Lina [Sonjas syster], som ville skrifva till Mad. Idström och bad mig skicka brevet till Dig, på det Du må afsända det till dess bestämmelseort, först i dag hemtade sin epistel hit. Skälet, hvarföre hon ej afsände sitt brev directe till Mad. Idström är det, att Du i hennes adress väl upptog sjelfva bestämmelseorten, men ej staden, öfver vilken den skall befordras fram, och vi derföre tviflade uppå, att den med den af Dig lemnade addressen skulle framkomma till målet, men om Du vill hafva godheten och teckna destinationsorten å detsamma och sedan afsända det, så torde den säkrast komma fram till persona quaestionis. – Härifrån har jag föga nytt att förtälja, ty vi äro mest om aftnarna hemma och vanligtvis allena. I detta vårt familjeliv, som utom de af Dig kända medlemmarna utgörs af en liten Rechenberg, son till Gouverneuren i Wasa, vilken är i helpension hos mig, tittar väl stundom äfven andra in, såsom Lina, hvilken nästan dagligen viker in i förbifarten och Janne Nervander, som numera är Lektor i Naturvetenskaperna vid härvarande Civilgymnasium. Detta vårt nya läroverk lefver åtminstone nu i dess början temmeligen ängsligt skenlif, i thy att det blott har 10 elever, hvilka äro på lägsta klassen, den enda klass som tills vidare existerar. Elevernas antal var väl i början 12, men af dessa skillde sig unga Öhman redan 3 veckor efter läroverkets öppnande och en ung Korsow från Fredrikshamn dog för tre veckor tillbaka i nervfeber [tyfus], som nu redan skördat flere offer här å orten, bland andra dimitterade gymnasister, hvilka voro färdiga att gå fram till Student-examen. För det närvarande ligger Lisi Öhman också ner i samma sjukdom och skall vara ganska svag. Hos mig hafva Gud ske lof alla varit befriade från farligare sjukdomar, ehuruväl Sonja som bäst plågas svårligen af bölder, som hafva placerat sig i vardera armhålen på henne, och Agnes är smått kirrig troligen till följe af tandplågor. För öfrigt är hon som man säger ”ein Kerngesundtes Kind”, och derhos glad och liflig så man har händerna fulla med den tösen. Också kryper hon redan smått, ehuru hon gör det helst i sittande ställning och ej på fyra, i vilken konst Woljas [Nikolais bror Woldemar] Ivar redan skall vara en mästare. Detta har jag väl ej directe utan genom Mamma, som nyligen skall hafva haft bref från Kattila (hans nya pastorat) och berättade innehållet af Woljas skrifvelse i ett bref, som Calle Lojander [småkusinen från Käyhkä i Ruokolax] i sista veckan hemtade hit. Såväl Mamma som Moster Anette äro friska men lära sannolikt ibland hafva ganska tråkigt i sin enslighet. – Du skrev mig i somras, att man i Stockholm finge dagskjortor af lärft för godt pris. Som Judén ej heller, såsom han lovade mig vid sin resa till Tyskland, hemtade några skjortor åt mig, måste jag bedja Dig vara god och köpa ｽ dussin af de billiga Stockholmska skjortorna för min räkning. Helst skulle jag se, att Dhemisetterna också vore af lärft och det naturligtvis af finare sort än sjelfva skjortan. Som papret håller på att blifva slut, måste jag väl för denna gång sluta min epistel, i synnerhet som jag i dag ännu skall skrifva till Gubben Strengell [Sakkolas kyrkoherde Josef Strengell, gift med systern till Nikolais mamma] och hela dagen varit sysselsatt både med att undervisa som ock att gå igenom correcturet till Alfthans finska tidning ”Aamurusko”. Af Gubben Strengell kommer jag i håg Vuox-fällningen och den derigenom framkallade färjan vid Kivinjemi, som ännu skall vara mera bristfällig, så att bättre equipager knappt nog kunna öfverföras med densamma. Genom fällningen har vattnet i Vuoxen allt ända till Jäskis kyrka eller rättare Rouhiala forss fallit circa en famn, eller åtminstone 2 ｽ aln, så att t.ex simhuset å Vamppala i Heinjoki står på torra landet, ehuru jag i somras vid sjelfva simhustrappan stod ända till haken i vattnet. En tid stod vattnet i Suvanto 10 fot högre än förut, men skall nu sedan vattnet beredt sig ett djupare utfall vid Taipale åter hafva fallit något. Jemte helsningar af Sonja, Agnes och Lina förblifver jag väntande på, att snart få svar på dessa rader
Din uppriktige broder Nikola
Hösten 1857 påbörjades arbetena i åsen för att genom utgrävningar av Kiviniemisundet leda vattnet in i Ladoga. Den 17 september öppnades luckorna och vattnet rann till Suvanto-träsken och vidare till Ladoga. Vattenytan sjönk med 2,5−4 meter. Räisälä och Torhonkoski forsar försvann och det uppstod en stilla farled. Suvantovattnen blev efter fällningen den 11 km långa Taipale å. Wilhelm beskriver också Kiviniemifällningen, som han hade bevistat.
Du lär väl redan med otålighet hafva väntat svar på Din skrivelse af den 3 september och länge har det äfven dröjt med affärdandet af detta bref, hvilket från den ena postdagen till den andra fått stå tillbaka för andra fatalie bestyr, men jag hoppas dock, att Du åtminstone i penninge väg ej blifvit strandsatt genom brefvets långa uteblifvande, ehuru Du nu först i November får wexeln, den jag ock ångrar ej hafva affärdat tidigare i denna månad, hvartill åter anledningen varit den, att Du skrifvit, det jag inom Oktober skulle expediera valuta och jag derföre, utan närmare besinnande, ansåg sådant ske tids nog om blott icke sålunda bestämda tiden öfverskreds. – Efter inhändigandet af Ditt förenämnda bref var jag åter afrest till Wiborgs Län, men endast för sex dagar, för att afhemta mitt sällskap derifrån och tillika få bevista Kiviniemi fällningens verkställighet, som också den 17 september ägde rum i närvaro af en ofantlig menniskomassa, ståndspersoner från alla socknar emellan Wiborg och Kexholm och ända från Ingermanland, äfvensom de flesta af Kexholms stads invånare och allmoge likaledes från närmare och aflägsnare trakter, så att samlingen väl steg till 2 à 3000 personer. Näset emellan den genom förra dammbyggnaden, hvaröfver landsvägen gick, afstängda delen af Wuoksen och Suvandosjö var genomgräfven medelst tre parallelt gående kanaler af en famns bredd (och den nordligaste något bredare) emellan hvilka åter mindre tvärkanaler voro anlagda, för att låta vattnet i alla riktningar tära på den quarlemnade marken, som likväl, bestående af stenhård lera, först småningom kunnat af vattnet öfvermannas, så att, ehuru intressant och den första anblicken af det lössläpta vattnets frambrusande kraft var, de egentliga verkningarne af fällningen först sednare kunde framträda. Jag för min del var dock mycket belåten med min resa dit, ty utom det att man såg att företaget var lyckadt och snart skulle göra sig fullkomligt gällande träfffades der alla möjliga menniskor, dem man förut på länge ej sett. Numera har fällningen verkat sålunda, att i Heinjoki simhuset på Wampala står på torra landet och i Kexholm samma förhållande äger rum med Hallonblads simmanstalt samt färjan endast med svårighet kan begaagnas. I Sakkola har vattnet stigit till en tredjedel af den förra tillandningen, efter hvad jag kan bedöma enligt derifrån inlupna underrättelser, men stod först högre, till dess det skaffade sig ett större utlopp vid Taipale. – Nu blef jag afbruten af ett affärsbesök, som gör att jag blott kan tillägga några ord. – Såsom Du af Mammas härifrån afsända bref funnit, har hon Gud ske lof, mått sundt och väl, och samma förhållande har äfven ägt rum hos oss. Hos Hagelstams deremot är det värre, ty Mila har nyligen haft sitt tredje missfall och Malchen är nu hos dem. Af Wolja hade jag för två månader sedan underrättelser genom gumman Bastman, som då var rest till Kattila, och Robert har från Saratoff skrifvit till Mamma. Af Moritz hade jag nyss bref. Skrif nu snart och vidlyftigt, och jag skall också bjuda till att nästa gång svara fortare och omständigare. Jag bifogar wexel på 140 Bco, som jag köpt för 78 Rub. 76 ko.sr – Helsningar af oss alla vidfogas och jag förblifver Din Broder Wilhelm
Hfors 30 X 1857
P.S. Var nu äfven försiktig i afseende å Din hälsa, i synnerhet om kolera kommer till Nora. Fritiof Strengell har i sommar sluppit upp på högre klass och ber helsa, Gustaf och Albert äro i Stockholm.
Följande brev från Wilhelm resonerar om Peters möjligheter inom forstväsendet:
Wilhelms brev till Peta
Ditt bref af den 2 Januari detta år har jag väl länge sedan ämnat besvara, men än det ena än det andra hindret har vållat att jag ej förr än nu kommit att nedskrifva följande rader. Först det jag således får önska Dig är i allo lycklig fortsättning på det nya året, är jag tillika i tillfälle att meddela, det äfven Direktören Gyldén, så vidt här är bekant, ej förändrat tanke om Nora Skogsinstitut, ehuru han äfven, genom överste Löjtnanten af Forselles berättelse lär hafva erhållit närmare kännedom om dylika inrättningar i Tyskland, af hvilka institutet i Aschaffenburg af Forselles företrädesvis rekommendera för Finnar, emedan Bayerns förhållanden i skogsväg mest närma sig våra, i det nämnda lands talrika skogbevuxna höjdsträckningar ännu icke låtit någon skogsbrist blifva rådande i landet. – Hvad åter beträffar de nya tjensternas inrättande vid Forststaten, så är det otvifvelaktigt, att dylika komma att snart existera, ehuru det ej torde gå så alldeles fort, emedan saken ej ännu i Senaten afgjorts, hvaremot frågan om inrättande af ett skogsinstitut i Lampis Socken å stor Evois krono öfverloppsjord tidigare torde till Majästätets afgörande hemställas, änskönt sjelfva institutet ej kan träda i verksamhet förrän efter halftannat eller ett par år. — Vi hafva, Gud ske lof, varit alla friska och sunda utom att barnen haft hosta, som dock gått öfver, och lille Bror laborerar med tandplågor. Hemifrån har jag för par veckor sedan haft bref, enligt hvilket ock Mamma och Tante voro friska, och förnärvarande torde hafva sällskap af Moritz, som väl måste vara dit rest, efter jag icke länge haft bref af honom. – Från Wiborg har jag nyligen haft underrättelser, enligt hvilka alla må väl, och likaledes har Wolja meddelat mig detsamma från Kattila. — För Dig har jag inbetalt ränta å Ditt lån till Universitetskassan med 18 rub. 17 kop.sr, hvilken inbetalning årligen inom December månad bör verkställas, och härom kunna vi framdeles, efter Din återkomst till hemlandet liqvidera. Bifogande hjertliga helsningar af Ida, barnen och mig tecknar jag Din broder Wilhelm
Hfors den 8 Februari 1858
Vidare om forstväsendet:
Broder Peta!
Ditt bref af den 25 Februari erhöll jag väl redan för par veckor sedan, men som gubben Strengell då just var här och jag i tio dagars tid hvarje afton nödgades existera vid spelbordet än hos den ena än hos den andra af gubbens bekanta kom jag så på obalans med mina arbeten, att jag nu åter i tio dagar varit sysselsatt med undangörandet af efterslängar af gubbens härvaro och bland andra äfven detta bref förblifvit oskrifvet till dess jag nu på långfredagen beslutit att skrifva både till Sverige, hem (der alla enligt bref af Mamma för två veckor tillbaka må väl) och till Kusnezki Saratoffska Gouvernemetet, hvarifrån jag nyss haft skrifvelse av Robert, som också mådde sundt. – För att nu genast komma till affärer, skall jag bjuda till att för Din räkning upptaga 100 rubel silfver, och i alla fall kan Du med säkerhet räkna på dessa penningar, blott jag får veta, när Du vill hafva de äskade 50 rub.sr ditsända. – Såsom Du väl redan före inhändigandet af denna skrifvelse erfarit, är det numera afgjordt, att forstinstitutet i landet kommer att inrättas å Stor Evois kronoskog i Lampis socken och att till en början fem samt sannolikt ytterligare fem ungdomar komma att sändas till utrikes ort på Kronans bekostnad, för att studera forstvetenskapen; och då Senaten anmodat Öfver Direktören att inkomma med förslag om de unga män, som skulle i uppgifvet afseende utsändas, har Senaten tillika återställt Din och en annan jemväl afslagen ansökning om understöd samt derjemte antydt, att Du och den andre olycklige ansökanden (som heter Sirén) äfven kunde af Öfver Direktören betraktas såsom spekulanter i afseende å slika understöd. I anledning häraf talte jag med Öfver Direktör Gyldén, som likväl ansåg Dig hafva föga utsigter att kunna komma i fråga vid utdelandet af sagda understöd, som redan sökts af åtskilliga Magistrar, hvilka torde böra hafva företräde, enär de sannolikt framdeles komme att begagnas såsom lärare vid forstinstitutet; men tillika förklarade Gyldén att han ansåg Dig böra hafva insamlat tillräckliga insigter i saken, för att kunna blifva en duglig praktisk forstman och hans råd derföre bestode deri, att Du skulle återvända hit, så snart Du afslutat kursen i Nora, på det att Du i sommar kunde deltaga uti uppmätning ach affällning af Ikalis kronoskogar under inseende af t.f. Öfver Direktörs Adjointen för Forstärendena, Baron Wrede, hvarefter Du sedan, om (såsom sanolikt ja temmeligen säkert är) det af Öfver Direktören inlemnade förslag om forstväsendets organisation fastställes, finge inför Öfverstyrelsens aflägga examen i forstväg och blifva sålunda berättigad att söka tjensterna vid forstväsendet samt till en början blifva antagen till forstkonduktör. I Gyldéns åsigt förenar jag mig äfven, ty då ej utsigt finnes att erhålla understöd för en resa längre bort, är det väl bäst att så fort som möjligt blifva anställd vid forststaten. Likväl gör väl en eller par veckor ej någonting till saken, så att Du såsom Du förut skrifvit till mig, kan hinna göra en tur till Götheborg; men låt mig bara veta, när Du bestämdt kan vara här, på det jag må kunna derom underrätta ﾖfver Direktör Gyldén, som vill hafva reda derpå, hvilka krafter han i sommar kan disponera för Ikalis arbetena. – Moritz skrev nyligen till mig med anhållan att jag skulle inbetala Edra lifsförsäkringspremier, hvilket jag ej heller skall försumma. Morits var ju rest ända till St Petersburg med Carl Lojander, hvarefter han i slutet på februari återvände till jernvägsarbetet, der han tyckes finna sig mycket väl, äfvensom chefskapet är synnerligen belåtet med honom. – Hagelstams reste med gubben Strengell till Wiborg, för att fira påsken i Heinjoki, hvarifrån de likväl, i anseende till det redan ytterst dåliga föret, tidigare afreste och i natt anlände hem. Ida är för tillfället hos Salles, der Saga Strengell nu vistas. Enni sitter på min soffa och håller tal, hvarföre ock brefvet blifvit något slarfvigt, och Konni samt lilla bror hålla båda med en lur. Vi hafva, Gudi lof, varit friska, med undantag af katarr åkommor, som jag haft, och hosta hvarmed barnen dragits. Jemte tillönskningar af oss alla förblifver jag Din broder Wilhelm
Hfors den 2 April 1858
P.S. Den 5 April Annan dag Påsk. I fredags hann jag ej afsända brefvet och får nu meddela Dig en nyhet, att Gyldén hos Senaten föreslagit att hela den för slikt ändamål bestämda summan af 9000 rub.sr genast skulle utgifvas till Forstmästeri studerande, hvilka å utrikes ort inhämta nödiga kunskaper, och äfven rekommenderat Dig till erhållande af ett dylikt understöd. För den händelse att Senaten går in på Gyldéns förslag, ber jag Dig tillsända mig en å postpapper skrifven fullmakt (som jag kan låta stempla ) af följande lydelse: Härigenom befullmäktigas att å mina vägnar lyfta och quittera understöd, som kan komma mig nådigast tillerkännas för forstmästeri studier å utrikes ort. Låt ock bevittna fullmakten. Därest Du komme att under färden till Götheborg beröra Westergöthland skulle Du göra Ida Sjöblom en mera än stor glädje, om Du sökte upp henne under adresse Allingsås och Ribbingsborg, der hon conditionerar hos en kapten meyer. För att ej glömma bort saken skrifver jag nu hennes adresse. Om Du ock får understöd behöfver Du dock ej enligt Gyldéns åsigt stanna längre utrikes, än till nästa månad. Wm