Trots att Saima kanal nyss öppnats var det svårt att färdas omkring då Helsingfors inte hade goda förbindelser med landsorten. Redan 1849 hade man inspekterat möjligheten att dra en hästdragen järnvägslinje till Turkhauta, nära nuvarande Ryttylä station, som låg i närheten av vattenleden. Planerna hade dock mött mycket motstånd. I spetsen för de inflytelserika män som motsatte sig järnvägarna stod ministerstatssekreteraren Alexander Armfelt och senatorn Lars Gabriel von Haartman. Johan Vilhelm Snellman var en ivrig förespråkare tillsammans med generalguvernören Berg. Snellman skissade även det blivande spårnätet.
Slutligen fattades beslutet om järnvägarna i mars 1857, och kejsarens ukas satte fart på banarbetena. Järnvägsbygget var det första stora tekniska företaget förverkligat av finländska ingenjörer. Knut Stjernvall, som varit ansvarig för arbetena på S:t Petersburg−Moskva-banan blev också chef för Helsingfors−Tavastehus-linjen. Hans närmaste adjointer var de skickliga ingenjörerna Georg Strömberg och Gustaf Törnudd. Arbetena utfördes under senatens kontroll. Väg- och vattenöverstyrelsen tog kontrollen över banan när den blivit färdig.
Tvångsöverlåtelsen av mark och linjedragningen påbörjades sommaren 1857. Det första året gick till förberedelser och inköp av mark. Byggarbetena påbörjades 1858. Linjen från Helsingfors till Tavastehus drogs för två spår, men bara ett spårsystem byggdes. Spårvidden blev densamma som i Ryssland, alltså bredare än i det övriga Europa. Maskinerna och redskapen till järnvägsbygget kom från Saima kanal-kommittén. Kostnaderna steg då rälsen blev dyrare och lönerna steg med 50 procent. Till en början planerades sju stationer, Kervo och Ryttylä kom till 1864. Den 107 km långa banan byggdes med finska statsmedel och invigdes högtidligt den 12 mars 1862. Regeringen vågade dock inte besluta sig för att fortsätta järnvägen från Tavastehus till Tammerfors och avskedade
1 000 arbetare från de färdiga arbetena. De avskedade tvingades driva omkring arbetslösa.
I början av juli 1857 började Mauritz arbetet vid järnvägarna som extraordinarie nivellör. Lönen var i början 200 rubel. Mauritz skrev från järnvägsbygget:
Saknade Broder Peter!
Ditt sista kärkomna bref erhöll jag för några dagar sedan, men har verkeligen ej förr hunnit besvara detsamma, emedan vi dagligen varit på linjen. Ditt första till Thus adresserade bref till mig erhöll jag vid samma tillfälle, som jag satte mitt till Dig skrifna bref på posten, hvari jag nedskakat alla mina förråder på nyheter och jag således var fullkomligen länsad på dem för att någonlunda tillfredsställande sätt genast kunna besvara det nyssbekomna brefvet, samt beslöt att afvakta svar yttermera af Dig eller ifall det länge skulle uteblifva, skrifva Dig till så snart jag kunde få något, hvarom jag kunde berätta; nu åter har jag öfverlefvat marknaden i Thus och det är mera än tillräckligt. Hvad sjelfva marknaden beträffar var den mera än dålig enligt mitt tycke och Thus boerna sjelfva sade att den var ussel mot vanligheten, men bekanta träffade jag der, och bekantskaper fick jag der ännu mera. Åbo skarpskyttarna var komna nyss till staden och bland dem träffade jag Polviander, Ursén, Faler, Pettersén och många andra f. d. hjeltfakultister, som på sex månader blifvit dit tillkommenderade för att sedan begifva sig till Ryssland. I går träffade jag i staden äfven Antu Lassenius, som berättade sig hafva råkat dig, under din genomresa i Åbo. På marknadsbalen var jag och såg hela Tavastländska Societen samlad, men hugliga fruntimmers nunor tycks vara sällsporda. Efter balen var der tre knackbord och tre bord under landsknekt uppdukade, vid ett af de förra deltog äfven jag och blef af med fyra Rubel. Oaktat jag ej hann få pengar hvarmed jag kunnat köpa mig en duglig häst, som jag önskade, var jag dock ikring och såg efter dylika, men kom ej öfver någon enda rätt snygg och smakfull häst, en enda var väl bygd, men felaktig på ena bakbenet. Om lördagen ämnade jag mig derifrån och gick till Gästgifveriet för att beställa mig häst. Der var Provisor Carlstens, Possesionat Ingström (Palins goda vän) och en Landmätare string, alla på resande fot hem endast de först skulle dricka ett glas toddy, hvartill äfven jag blef inviterad (kl. gick till sex), men det gick ej af ett, utan der dracks fyra och kl. var öfver nio, så att min resa blef till följande dagen; men först skulle man som vanligt till Jerngren på droppor, der träffade jag Polviander, Kalle Nohrström och några andra och kl. 11 om söndagsmiddagen började vi spela landsknekt [kortspel], kl 5 p.e. skjildes Nohrström och jag (sedan jag lagt mig till med 30 Rbl sr) derifrån och reste tillsammans till Harviala, när skjutskarinna gick till fots, och då jag fortsatte resan från Harviala med gumman, som sade sig vara neljä seittemättä aas’aika gammal, köpte jag hennes mörkbruna, med långt svart mahn och svans försedda tilla stod för 30 Rbl på Turengi gästgifveri kl. 10 om afton.
I förrgåras blef Civil-Gymnasium i Thus invigd under hans eminens erke-biskopens presans, hvarvid borgerskapet hade tillställt en större middag på Societetshuset, hvilket allt Pipping och jag bivistade. Andra dagen blefvo fyra lectorer installerade, Eurén, Arenius, Renvall och Sucksdorff, då pastorn i staden åter höll en middag, som Pipping äfven hade äran att öfvervara; tredje dagen var han bjuden på en frukost, som tillställdes af de nya lärarna, men redan igår kommo vi derifrån. Middagen var bra, vin och champagne samt eftermiddagen champagnebålar i massa, kl. 11, då jag kom derifrån, blefvo der åtskilliga spelbord i full verksamhet.
I söndags voro vi bjudna på middag till Leutenant Standertskjöld på Wanantaka och straxt efter intagen kaffe satte vi oss till spelbordet (detta tidsfördrift nytjas ej om sommarn men under vintermånaderna tycks det med så mycket större förmån tagas i anspråk) och fortsatte i ett skede öfver sex timmars tid och vistades. Magister Wasastjerna, som är chef för fjerde, oss närmast gränsande, station var i fredags här och reste om lördagen till Leppäkoski, der hans station vidtar, samt var om söndagen äfven på Wanantaka men som icke spelare endast en intresserad åskådare deraf. Min husvärd, som just nu återkom från Hfors marknaden, medförde mig ett bref af Moku, af vilken jag således kan hälsa Dig. Han har enligt uppdrag af mig åtagit sig att hyresfritt uthyra våra möbel, emedan de sedan början af innevarande månad äro husvilla. Gumman Chrogelius hade under sommaren tagit våra rum för att putsa upp dem samt afstått från anspråk på hyran för sista quartalet. Troligen måste jag skicka till Fedu 4 Rub., ty om jag minns rätt betalte han hela sin andel i hyran och skulle få tredjedelen af den hyra vi möjligen under sommarn kunde få för våra rum, om vi således afdraga hyran 6 Rb 66 kp för September månad, hvartill vi hade rättighet, från 18-75 så blir ungefär 12 Rbl till jemn delning oss emellan.
Med våra arbeten har det gått raskt framåt, nämligen dermed som vi sjelfva arbeta, men ej så med jordarbeten och annat slikt, emedan det vanligen varit brist på arbetare, såvida deras antal ännu ej öfverstigit 50.
Just nu var jag och emottog ett lass Bajerskt Sinebruchoffs öhl, ty som alla Thus förråder för denna sommar äro slut och Ryttylä öhlet är dåligt beställde vi en fora från Hfors och detta har efter noggran undersökning befunnits vara ganska godt.
Enligt min, i mitt sista bref till Pehr uttryckta, önskan hafva Lojandrana nedskrifvit sina borgesförbindelser på karteradt papper och efter att hafva låtit Forsman verifiera detsamma, tillställt mig detsamma per posto; sedan jag åter skrifvit sjelfva låneförbindelsen skickade jag det med min Rusthållare i sista måndags till Mocu, som tillsamman med Masalin (hvilka båda för närvarande bebo W. Tammelins rum på vind af Chrogelii byggnad vid Kaserngatan) intygade min egenhändiga underskrift samt lemnade densamma till Wilhelm, som åter i sin tour skulle bjuda till att utfå och till mig öfverstyra skuldsedelns innehåll, som gällde tvåhundra Rbl, med hvilka jag äfven vid hehof hoppas kunna klubba åt Wilhelm Din fordran hos mig. Då jag skref till Wilhelm underrättade jag honom äfven om den af Dig mig meddelade adressen till Demoiselle E. Idström.
Janne Söderhjelms tentams kamrat Rödlin konditionerade på Monikala hos enkan Hisinger, då jag först på marknaden blef bekant med honom så var det verkligen med intresse, ty han var ju åtminstone en ung karl i församlingen på circa en mils afstånd härifrån, men nu fick han en brukslärareplats vid Dahls och Björkboda brukens förenade skola och är för en vecka sedan bortflyttad härifrån, utan att jag träffat honom efter marknaden.
Då jag i mitt sista bref nämnde om min ringa trefnad här, var jag ändå ej ämnad att dränka Gubben Belzebub ur båten oacktadt jag jemförde hemorten med Janakkala och Tavastland; ni äro ju ändå alltid flere unga tillsammans och kunna hafva det trevligt Eder emellan utan andra, men jag är alltid mera ensammen. Hvad tycker Du att Gubben Wegelius [kyrkoherden] i Ruokolaks beslutit att utarrendera pastoratet åt kamraten Böök (som åter å sin sida beslutit att ingå i den aktningsvärda äkta ståndet med flamman ur Hollola; kadriljen och fortsättnings fira hvar Stefani dag) och att sjelf flytta till och tillbringa sina återstående dagar hos sin syster Kronofogdinnan Hallonblad i Sordavala.
Med min hjärtliga hälsning till alla dervarande bekanta i allmänhet och till den som är mitt hjerta närmast i synnerhet, förblifver jag Din egen Broder Mauritz
P. S. Pehr Lojander [småkusin], som under sex veckors tid i somras lefde i det förlovade landet, ty han hade sin brud hos sig, och påstod att han verkeligen ej anat att samvaron med sin hjertas kära kunde skänka så stor njutning, som den medfört, var af Länestyrelsen förordnat att under sex veckors tid sköta häradskrifvarotjensten och ungefär samtidigt har gubben Rahkelin inträtt till Senaten med anhållan om tjenstledighet för ett år, samt äfven föreslagit Pehr till tjenstförrättande. Att Nicolas Sonja i somras var litet illamående kände jag nog till men att hon varit illa sjuk, det hafver jag knappast vetat, så att underligt går det här i verlden, att man i Finland får nyheter från Sverige, som ändå gälla ens egna närmaste anförvanter här i landet. Wälkommen i vår äfven till Tavastland. Densamma
Min saknade Broder Peter!
Ditt sista bref erhöll jag i förgåras då Pipping var rest till staden och för att påskynda och upplifva den oss emellan något långsamma och trögblifna correspondencen, vill jag nu i tider skrifva brefvet färdigt, men vet ej om jag kan få det till staden förrän om måndagen då jag enligt all sannolikhet kommer att besöka den sällskaps theater, som om måndagen och tisdagen derstädes skall uppföras, bland andra skall åtskilliga af mina nuvarande sockneboer äfven uppträda der, nämligen en Fröken Standertskjöld, Fr. Hisinger, tvenne baoner Boije m.m. Äfven skall söta Rosa (Sirén) från Hauho vara halad till stadts för att spela Preciosa, den första dagen skall ges en majdag i verlden.
Samma dag, som jag sist fick mit bref till Dig till staden med en Landmätare Brand hade han utlyst expropriations (ersättnings) möte för den jord som skulle åtgå för jernvägens behof. Alla Herremän hade förut medelst en inlaga till Grefve Berg afsagt sig all ersättning för ovannämnda jord, men sådana lushalare, som de flesta tycks vara, gjorde de anspråk på ersättning för all odlad jord, för skog och för matmylla m.m. Då de vid mötet litet grant blefvo hånade och pikerade af Leutnant Standerskjöld som sjelf tycks vara en durabel och tojour karl, afstodo de från sin talan och önskade ersättning endast för allt, hvad som vexande förstördes på den av jernvägen upptagna jorden, såsom ved och säd. Efter mötets slut åto de alla samteliga middag hos oss på ylöstalo (mötet var på tingsgården ”alitalo”) och en del blefvo här och drogo en spader tills afton.
Den 16 okt. Var Pipping och jag resta till balen i Thus der såg jag vår sista åriga granne skön Emma Brotherus, hon gumman hade blifvit så fet och väldig, som det endast anstår gifta fruntimmer, utan att jag ändå vill påstå att hon har ben i buken. Antu Lasenius dansa och skar för henne utaf böveln alldeles, hennes yngre syster skratta som vanligt, åtminstone hvar gång jag såg på henne. En fröken Wilhelms fanns der, som både i längd och tjocklek öfverträffar fru Kiljander i Sääminga, ännu både ung och dansande samt egare af 40 tusen banco. Så fanns yttermera, såsom märkvärdigheter betraktade, Gouverneurens Gouvernant, en lång, krokig figur, som dansar efter det af Dig välkända Ryska sättet, som Zabel och hans fru på Petäjäjärvi, hvarföre jag äfven efter dansen att döma påståd henne vara en Ryska, men man sade mig att hon var från Schveitz, då jag nogare hörde åt, skall hon vara en elef från det fameusa institutet Smolna i Pburg. Efter slutat bal försökte jag förgäves min lycka vid spelbordet och Pipping åter, kanhända med bättre tour, i Champagne boutellerna samt kom med en behörig hicka derifrån. Dagen derpå fick han af Kapten Strömberg, Öfverste Sjernvalls adjoint i och för jernvägen, genom bref uppmaning, att om möjligt ändra större delen af sjelfva jernvägslinien för att kringgå de stora kärren, som med sina 20 till 30 fots djup under jordytan uppta circa trefjerdedelar af hela vår station, och detta har må Du tro gifvit oss arbete. Pipping for då straxt till Hfors och en par veckor derefter kom både Sjernvall sjelf och Strömberg hit för att i samråd med Pipping rådslå om hvilka trakter som skulle vara lämpligast för jernvägslinien, som nu redan till en del är ändrad och en del under gjörningen.
Den 29 Oktober börjades tinget i andra gården och jag fick, enligt förutgånget aftal vid uppgörandet af hyresvillkoren, utrymma mitt rum för Länsmännen och flyttade då till salen utanför, men tinget räckte endast till den 10 innevarande November. v. Häradshöfding Blåfjeld, auditör vid Thus indelta bataljon, har af Häradshöfding Knorring åtagit sig förvaltningen af domsagan och tingtade sjelf härstädes; han är en förbaiskad tujuor och präktig karl samt allmänt omtyckt och ej heller något pedant som sig bör för en krigsdomare. Under hela tingstiden kommo vi ej oftare än tvenne gånger före 12 till sängs, men deremot gick ofta nog till kl. 2 och 3 som spelandet räckte. Han har bland biträden en vice Hding Gylling, som enligt en dels påstående skall vara mycket enkel, men dock inte anspråkslös, ty en annan del vill bonga att han endera dagen blir galen af bara egenkärlek. Bland Länsmän fanns här en Savander, gift med en Rusthållare dotter från Hausjärvi, kapell till Janakkala, där han äfven bor, som tycktes vara en själigen anspråkslös och anständig man, hvaremot den andra Boijer syntes mig som en stor åsna, oblyg, framfusig och högst oborstad huggare, så fet att han antog Blåfjelds middagsbjudningar för att sade sig ”ej årka gå derifrån hitupp efter en nyss tagen middag”, och afståndet emellan gårdarna är 70 vanliga steg.
Den 11 hujus kom Ottelin och ordningsmannen vid Jernvägen Ekbom, förut Länsman på Åland, dagen derpå följde dem Gylling och jag samt tillbragte vi alla aftonen tillsamman hos Länsman Savander. I sista onsdags var vi alla härifrån, ty tingssviten är ännu quar och igår afton drogs her sist en preference af Blåfjeld, Pipping och mig på Konttila hos Nordensvan, som härom året gifte sig med demoiselle Forsman från Hfors.
I Hfors skall i allmänhet vara en stor penninge brist, så att jag från Universitets kassan ej får ut penningar på min skuldsedel förrän i december månad. Då jag förgåras började detta bref fick jag med husvärd, som var rest till staden, ett bref af Wilhelm, deri han sänder mig 30 Rbl., som förklarade mitt behof ända till December. Af mamma har jag ej hafvit mer än ett enda bref medan jag varit i Tavastland. Af Pehr (Baron Pyhr) kan jag helsa Dig, ty allt sedan jag skuldsedeln till honom att underskrifvas af borgesmän, har oss emellan en liten mera trögaktig korrespondence existera, som han förklarat sig villig att fortsätta. Han skref att Ida Stenbäck, då hon var rest till Fhamn, vrickat sin fot, emedan hästen skyggade, och legat par veckor till sängs; stackars liten! Du frågar i Ditt sista bref, hvar jag kommer att fira julen, men den frågan kan jag ej svara på, blir jag här öfver julen så lär sjelfva firandet blifva bra måttligt, men slipper jag så far jag hem, oaktadt jag derom ännu ej velat väcka någon fråga. Hälsa Sandberg hjertligen och säg att jag nog minns det han under vår bolagstid talt om sina vackra svenska cousiner och att jag nog redan gjort mig underrättad att hon för närvarande finns i Thus, men att jag ännu ej hunnit gå hans önskan här vid lag till mötes, men att äfven det ej länge skall uteblifva.
Med min hälsning till alla i allmänhet och Dig i synnerhet förblifver jag Din egen Broder Mauritz
Kerkkola den 22 November 1857
Den 6 december stod Mauritz fadder för ett litet flickebarn på Leppäkoski herrgård. Husets härskarinna Emilia Spåre bar det gällt skrikande barnet till dopet, den andra faddern var Emilias syster Sofie Granfelt från Ryttylä gård, och flickan fick namnet Ida Emilia. Föräldrarna var Antti och Charlotta Ahlberg. Modern var hushållerska i huset och fadern arbetade vid järnvägarna. Senare använde Ida släktnamnet i formen Aalberg − det namnet blev känt i teatervärlden.
Saknade Broder Peter!
Ditt sista kärkomna bref erhöll jag först fjärde Juldagen, veckan förut var jag till staden, men då var det ännu ej ankommet och der emellan fanns härifrån icke något bud så att jag kunnat få brefvet från staden. – Du talar mycket om Era Julnöjen, men med dem kan jag ej skryta; hade jag farit till Wiborgs län hade väl äfven jag kunnat hafva det trefligt under helgen, men då Pipping frågte mig hvar jag ämnade tillbringa Julen, svarade jag att jag nog skulle vara öfver helgen vid stationen, endast jag straxt eften julen skulle slippa härifrån och få vara längre tid i Wiborgs Län (ty jag visste att han ämnade sig till Hfors och att han gerna skulle dröja der några veckor) och dermed tycktes han vara särdeles belåten, äfven jag håppas blifva nöjd med mitt proschekt, ty skulle jag farit hem till Julen, så skulle Pipping troligen redan hafva återvänt nyårstiden och jag trettondagstiden, då vi nu deremot båda få vara i lugn härifrån den ena först och den andra sedan; han for redan den 16 dennes och kommer sannolikt att dröja till och med öfver trettondagen, men den 8 Januari torde han åter vara här, ty hästar till stationen komma att uppköpas på Tavastehus marknaden, som är den 8de. Huruvida jag kommer att afbida vår flyttning till Stor Hiitis gård den 15 Januari, eller om jag redan förut far härifrån, vet jag ännu ej med säkerhet; låter det sig göra så passar jag gerna så att jag den 17 Jan. Kan vid genomresan vara öfver balen i Wstrand.
Min Jul har jag firat tills dato så att jag till Julgröten for till Häradshöfding Spåres på Leppäkoski, dit jag var bjuden jemte en Enke fru pastorska Melart med sin lilla sylfidiska 17 åriga dotter; hon ser annars ganska bra ut men djefligt coket och mycket bortskämd (om hon var bjuden för att underhålla mig eller jag att underhålla vet jag ej säkert, ty åt mig sades det förra och åt henne det sednare); vi åto gröt och pratade, det förra endast Julafton, med det sednare äfven hela Juldagen, ty hvarken var de fremmande eller var vi utresta. Andra dagen skulle Spåre till staden uti ekonomiska affärer (ty han hade löfte om att få låna pengar men höll på att blifva bedragen) och jag följde med, emedan der var adelsbal om andra dagen och borgarbal om tredje dagen, nu blef Miss Anni (så heter pastorskans dotter) ändå utan sällskap så att hon jemte hennes mor foro till Ryttylä på visit om Stefansdagen. Fjerde dagen återvände vi från staden och vid vår ankomst till Leppäkoski va Kara och Ryttylä boarna der, de hade anställt slädparti och kommit med 8 slädar under 25 köld på kaffe till Lmk, på eftermiddagen foro vi till Ryttylä och på återvägen hade jag den äran, som det kantänka hette, att kuska Miss Anni (som på förmiddagen for tillsammans med Ryttylä boerna eller Granfelts), allt detta var Häradshöfdinskans tillställningar. Uti slädpartiet deltogo äfven tvenne fröknar De Besche från Kexholm. Dagen derpå följde jag pastorskan hem uti min såkallade kälke (den är så kort att jag för att hålla benena raka måste antingen lyfta dem på skärmen eller också låta dem ligga på timmerstängerna och så liten och låg att bakbrädets öfre kant är en aln från marken) med bock bakom, och kom sjelf hem. Min värdinna förbehöll jag redan före Julen att jag ej skulle lofva mig bort till Nyårsdagen, emedan de ämna med en stor middag begrafva sin son, som dog den 21 dennes i messling.
Nyårsdagen skall enligt gammalt bruk firas hos Häradshöfding Granfelt, hvarföre äfven jag till afton troligen kommer att fara dit och Augustdagen firas af Häradshöfdingens far Öfver Jägmästaren Granfelt, som bor i andra byggningen på Ryttylä. Som Du ser firas Julen uti Hausjärvi kapell såsom folk brukar men uti Janakkala finnas inga nöjen.
Balen i Thus på andra Juldagen var mycket litet besökt, vanligen brukar alla Janakkala fruntimmer alltid vara der, men denna gång fanns der ej någon enda, emedan de alla ligga sjuka en del har messling, en annan dörafläng och rännskit m.m. Efter balen rogade vi oss ända till kl. ｽ 7 på morgon, ty Gylling hade blifvit v. Häradshöfding och fullmakten krymptes efter slutad bal. Borgarbalen var under all kritik, så länge damerna ännu fanns quar såg man endast löjliga sprättar och danseurer, men så snart fruntimren var utom dörren såg man råheten florera uti alla möjliga schangar.
Då jag förra gången var till staden träffade jag Ahlman, som kom från Hfors och berättade mig att mitt lån från Universitetets fonder skulle vara bifallit (den jag redan ville ha i September månad) men af Wilhelm har jag hvarken blifvit underrättad derom dess mindre har jag ännu fått pengarna mig tillsända. Moku, som skref mig i början af termin att han ämnade tentera ut för Julen, hade fått hud uti finska skrifningen och var således nödsakad att skjuta upp med sina tentamina till nästa gång. Fedu Blomquist, som först var förordnad till Strengell i Sakkola, kom ändå, emedan Olsen ville blifva quar, till kamraten Svinhufvud i Heinola. Fedu lär af oss hafva till godo 4 Rub.sr för vårt gemensamma quarter i Hfors, ty tredjedelen af den hyran, som vi under sommarn kunde få för våra rum, skulle ju tillfalla honom, nu blef fjerde quartalet obetalt för att gumman Chrogelius sjelf tog rummen tillbaka, om vi nu afdraga vår del för en månads hyra (ty September månad skulle vi ju ännu få bo der) som gör 6 Rbl och kopeker från quartalet 18 Rbl och kopeker, så blir 12 Rbl till jemn delning oss tre emellan, men då vi skulle svara för quarteret så måste vi väl nu betala honom. Hälsa vännen Potsuda och säg att jag ännu ej varit i tillfälle att uppfylla hans önskan, emedan hans Svenska cousin ej var på sista balen oaktadt hon lofvat komma dit.
Antu Lassenius och jag hade kommit öfverens att om möjligt följas åt till Ruokolaks, men gubben fattig har lidit hela hösten af en svår schanker och är på en tid ännu förhindrad att företaga någon längre resa än någon timmes färd kring staden, hvartill han numera af läkaren är anmodad för att stärka sin svaga lekamen och sedan börja med en ny kur.
Pollus Polviander reste för att Jula i Hollola och för att sedan begifva sig derifrån till djupa Ryssland, äfven de öfriga filosofie Leutnanterna äro från Thus bortresta med avans, hvarföre fruntimren beklaga sig jemmerligen.
Här hafva vi ungefär som Robert sade det var ute Kief, knappt någon vecka vinter före och så sommar igen, ty dagen före Julafton fingo vi den tredje vintern och sedan det i förgår och igår varit blidt hafva vi nu endast isgatan quar. Af Kaifas hade jag för några veckor sedan bref, han säger sig hafva sörjt öfver den från Mäntsälä erhållna korgen och erhållit af sin slägting i Sverige ett indirect friarebref, hvarpå han lofte gifva en lika relatift korg, turen att gifva är ju hans denna gång.
Med min hälsning till Eder alla derborta och jemte min innerliga gratulation till lycka medgång och tillfredställelse under det nya året förblifvar jag Din egen broder.
Janakkala nyårsafton 1857.
P.S. Då Du nästa gång skrifver till mig lärer Du gjöra säkrast uti att adressera det på Ruokolaks. Din välmenande broder. M.
Mauritz’ brev till Nora.
Janakkala och Hiitis gård d. 21 Februari 1858
Saknade Broder Peter!
Den 3je dennes besvarade Mamma Ditt bref och deri inflikade äfven jag några rader som skedde i största hast, emedan jag just var på väg till Ryska rikets hufvudstad. Ditt sista till Ruokolaks adresserade bref erhöll jag vid återkomsten från Petersburg den 14 dennes, men som min dervaro ej mera var lång och jag dessutom var sysselsatt med ett och hvarje, beslöt jag att besvara detsamma härifrån Tavastland.
Bland annat ordar Du i Ditt sista bref om en frestarinna till Gouvernant, som velat förleda Dig på vådliga Julresor, men tillika menar Du att ”ej Matti (Mukula) mäne hirteen”, klokast lärer det äfven hafva varit åtminstone om man bedömer efter härvarande exempel. Huru gick det med Eduard Mennanders resa med Immola Gouvernanten, han fick sig en Gouvernant och det värsta är att hon lärer vara Gouvernant för honom tills hans dödsdag, men å en annan sida har Du ju kunnat antaga bjudningen för att hafva några äfventyr under Din svenska sejour.
Tack för Din välmenta lyckönskan och gratulation i Ditt bref. Jag önskar Dig detsamma i dubbel måtto.
Härifrån begaf jag mig på resa till Wiborgs Län den 21 Januari efter att hafva med måttligt nöje firat Henriks dagen hos Leutnant Standertskjöld och ankom som jag kanske redan nämnt den 24 med egen häst till Ruokolaks, den 25 var jag på visit hos cousinerna på Sienimäki, den 27 for jag före middagen till Bööks, dit äfven Kalle kom och på eftermiddagen foro vi alla tre till Broder Pehr till Åminne, följande dagen for jag till Stenbacka och i skymningen kom äfven Kyrkoherden Böök dit, han gjorde sig först något ärende och ämnade sig flere gånger derifrån, men utan någon särdeles enträgen bjudning af Sipi, blef han dock quar och drack två glas toddy dock utan att gå på fruntimrens sida; om afton for jag hem och 29 for jag åter på gumman Neiglicks begrafning, som mera firades än hölls på Rasila af endast Herrar, det enda fruntimmer som der fanns var Anna från Käyhkä, hvilken Kalle hoppas snart skall följa Neiglickskans goda och förnuftiga exempel. Från begrafningen for Kalle och jag till Kirkkoherra till natten och på eftermiddag for jag på visit till Immola och derifrån hem.
Den 31 foro Mina, Ida och Betty på bal till Wstrand jemte Sienimäki flickorna, äfven jag hade smått tänkt derpå men då vädret var så förskräckligt gjorde jag klokast i att uteblifva derifrån och for om måndagen till Jäskis först till Punderus, (der hela Wirola sviten var att följa Forsman, som den 2dra hujus skulle börja tinget i Ruokolaks) till natten for jag till Addens och följande dagen kom jag hem. Dagen derpå den 3je kom Kalle och vi fortsatte resan framåt Pburg, dit vi anlände om lördagen, middagstiden, samma dag gingo vi ännu på Operan och om söndagen den 4 började vi i afsigt att handla besöka Gastinny och Tjehurckin dvor [basarer]. 2 gånger var vi på Operan i Stora Theatern och engång på Alexandrofska theatern der man hörde endast Ryska. Wår existens i staden räckte fem runda och dryga dygn, så att vi om torsdagen i aftonskymningen begaf oss på återresa (och om lördagsafton vid genomresa genom Wiborg togo Wana Kalonius med oss för att på måndagen fira Sigfridsdag på Stenbacka) och ankommo om söndag morgon till Brander i Jäskis, der vi åto frukost samt anlände efter intagen middag hos Addens på Wirola på eftermiddagen hem. Wi hemtade bland annat 4 st utmärkt goda fruntimmers pälsar, en åt Betty och 3 åt flickorna på Sienimäki. Kalle köpte sig också en subbskins päls för 96 rubilar Sr. Sipisdag firades om måndagen, men Böök var halt och ynklig helst när Ida inte ens var hemma, jag och några andra tro att hon just för Bööks skull skickades till våren till Fredrikshamn, dit hon fortsatte resan från balen i Wstrand. Om onsdagsafton var Addens på hemresan från Sipisdag inne på Nmi och thorsdagsmorgon kl. 10 reste jag derifrån samt ankom fredagen straxt på eftermiddagen till mitt nya quarter härstädes Hiitis gård (jag sålde nämligen min häst på Konnoi [hästtorget] i Pburg och kom med skjuts), hvarest jag tills vidare har ett logie af en salon 12 alnar lång och 9 bred samt 2 rum, hvardera 7 alnar bredd och 10 långt.
Böök bad mig vika in på prestgården i Hollola, han sade sig hafva bestämt lysningen till den 14 mars och bedt wederbörande bestämma bröllopet till det möjligaste fortaste. Härifrån skulle jag ej hafva mer än 5 mil till Hollola, men osäkert om jag blir bjuden emedan jag ej vek in på min hitresa som fästmannen bad mig.
I somras tänkte äfven baron Pyhr att möjligen fira bröllop i wår, men nu tycks han hafva öfvergivit den tanken tills vidare.
Penningekrisen tycks äfven gripit ikring uti Gamla Finland, ty Tschusoff och Heyno hafva siderat i Wiborg. Här på tinget skall för närvarande finnas tvänne Procopeer med Blåfield, af hvilka den ena är den, som för ett år ofta träffades i Hfors hos Kiku, hvilken åter allt fortfarande skall vara kammarherre.
Medan jag under min resa till Pburg var inne hos Nicolas, kommo Janne och Malchen från Helsingfors, hvilka under en hel månad väntades, Janne har redan slutat sin akademiska kurs, ty han har beslutat att blifva Hagels glavni på Westerkulla och ämnar blifva agronom. En nyhet kan jag berätta nemligen att Kriku Calonius är förlofvad karl, men gissa med hvem, med sin gamla Borgå flamma Aline Krook, det skedde medan han ordinerades i fjol Borgå.
Kalle Lojander tycks äfven hafva styfva funderingar eller med ord fundera på styfva lemmar, få se om ej fröken Sofie på Stenbacka blir hans lott, ty hon har börjat koketera för honom alldeles jämmerligen, men äfven är möjligt att han håller sig till sin gamla Betty, åtminstone skulle hon vara för honom den mest passande hustru.
Nu måste jag sluta och ber hälsa alla dervarande bekanta och landsmän samt tecknar mig med min helsning till Dig i synnerhet
Din egen broder Mauritz