Elisabeths syster, pojkarnas kära Tant Anna dog i slag den 15 januari 1860. Mamma Elisabeth reste med Jette, en av Sienimäkidöttrarna (antagligen Henrietta), till Kattila för att hjälpa svärdottern Ida med barnen och laga ost. Ida väntade sitt tredje barn. Den förstfödde Ivar hade dött ett år gammal, men i huset sprang den treårige Reinhold omkring.
Georgina Zilliacus
Kusinen Georgina ”Gine” hade väntat på ett brev från ”Goda” Peter:
Då vi förgäfves hafva väntat några rader af dig, så vill jag hålla mitt löfte och underrätta dig, huru det står till i Kattila. Moster jemte de öfriga mår alla bra, ty vi hade bref derifrån med förra posten, hvari Gumman skrifver att de inte komma hem förr än med första öppevatten. Den omtalta sy talko hos Bröderna var bra tråkig. Du kan nu tänka Dig, när man måste sitta hos Kuldáns hela dagen från morgon till quällen, att den ej kunde vara den trefligaste. Allt sedan du reste , hafva hvarken Starck eller Brander varit här på nejder, den stackars Hilda och Julia går från ena fönstret till det andra, och sir om ingen från Jäskis kommer, men allt förgäfves. Af Alexander[1] hade vi bref igen; han tycks vantrivas alldeles grymt der i Rysland, men han nämner ingenting om det, att Robert skulle taga afsked och komma bort i sommar.
Den första Maij ämnar vi resa till Tesckes der lär det bli lika styft och stelt som vanligt, emedan dit icke kommer att fara så mycky Ruokolaks boar som Jul tiden, men en gång måste den visiten också göras unnan. Brynolf Gartz var hit rest, och hemtade med sig det mycky omtalta klädet som bestäldes med hvar menniska som reste till Wiborg.
Ditt flyttningsbetys följer med. Alla beda helsa dig. Skrif snart hitåt, beder vännen Gine Zilliacus Sienimäki den 29 April 1860
I Kattila föddes en liten Ivar Ulrich den 6 april. Farmor/Mamma Elisabeth stannade där till den 4 maj och återvände via S:t Petersburg, dit Woldemar följde henne. Ångbåtstrafiken hade inte inletts för säsongen och därför tog mamma den vägen i stället för Helsingforsvägen, som Wilhelm hade väntat sig. I metropolen fick resenärerna se Nikolaimonumentet, Isakskatedralen och zoologiska trädgården innan de med hästskjuts fortsatte hemåt.
På sommaren 1860 samlades Wilhelms, Nikolais och Woldemars familjer i Heinjoki, där Söderhjelmarna – Wilhelms och Nikolais svärföräldrar − hade ett ställe på Vamppala. Dit kom också Victor Söderhjelm. Woljas familj med två små pojkar bodde på Hyytiäinen. Mauritz och Peter arbetade och Robert var i Ryssland.
Wiborg den 27 Juli 1860
Broder Peta!
Härhos tillsänder jag Dig förslag till 6 skilda slags blanketter för forstmästare, som en Forstmästare Geschwend beställt å mitt tryckeri, och hvilka jag ville Du skulle granska, och sedan med det första tillskrifva mig, huruvida Du tror dylika blanketter kommer att hafva åtgång, så det skulle löna sig att trycka ett större förråd af dem, för att hålla Herrar Forstmästare tillhanda; hvilket jag kunde göra till facilt pris t.ex. 50 kopek per bok, såframt någon requirerar minst en bok, dock ej så, att hela boken skulle behöfva utgöras af samma slags blanketter, utan såsnart blanketternas sammanräknade antal blott utgör en bok. Här i staden är det nu särdeles tomt och tråkigt, särdeles för mig, då Sonja med barnen vistas i Heinjoki, dit äfven jag varje vecka en gång skuttar ut för att hälsa på dem. Detta låter så mycket lättare nu göra sig för mig, som jag har en god faktor, som under min frånvaro sköter rörelsen, och jag därjemte för det närvarande i och för mina landresor håller en egen häst. Jag köpte mig nemligen för en månad tillbaka en liten röd valack, som är 6 år gammal, vackert byggd som en bild, har ganska godt lopp och är eldquick, så att jag aldrig behöfver piske, ehuru jag flere gånger tillryggalagt vägen till Heinjoki på 2 1/2 timmar.
Är det der lika odrägligt hett som det är här, så beklagar jag Dig att hafva arbete i skogen, ty jag svettas hela dagen igenom, om jag sitter inom fyra väggar, huru mycket mera måste då ej den lida af hettan, som måste vara i rörelse. Den starka värmen har här också redan åtföljts af sina vanliga följeslagare, rödsot och nervfeber [tyfus]. Den förstnämnda af dessa farsoter har redan skördat flere offer, särdeles bland barn, så förlorade Postmästar Lojander inom 8 dagar alla sina 3 barn, hvilket slag för de stackars föräldrarne. Jag är under så fatta omständigheter mer än nöjd, att mina pullor vistas på landet, der det åtminstone hitintills varit ganska friskt. Bland andra, som nyligen insjuknat här, är tidningen Wiborgs nya redaktör Magister Granqvist från Åbo, också en, måtte han snart slippa det onda.
Att Wilhelm för det närvarande vistas här i trakten, torde Du väl redan veta. Han kom igår för en vecka tillbaka i sällskap med Victor Söderhjelm per fru och son, begaf sig påföljande dag härifrån till de sina i Ruokolaks, der dessa redan varit circa en månad och skulle i dessa dagar åtföljd af dem inträffa i Heinjoki. Dit kommer äfven jag att bryta upp på eftermiddagen, så snart Ad: Stråhlman, som jemte sin Fru nära två veckor gästat hos Söderhjelms, kommit till staden och afrest till Lauritsala, derifrån han i morgon ämnar fortsätta resan till Kuopio. Papret tycks taga slut, så att jag väl måste sluta min epistel. Helsningar af alla härvarande bekanta och slägtingar. Skrif nu för all del med det första svar på min fråga, derom beder Din broder Nikola
Under sommaren gjorde Peter ett besök på Valamo tillsammans med släktingar från Sienimäki. Det tycks ha uppstått någonting mellan Henrik Jonas dotter Georgina ”Gine” och Peter, ty Wilhelm skrev den 24 november 1860:
Ditt bref af den 8 hujus erhöll jag för två dagar sedan och skyndar mig genast att besvara detsamma. – Dina utgifter skall jag nog ombesörja, likasom jag i våras och i sommar liquiderat Dina förfallna inbetalningar härstädes, äfvensom betalt till Frenckell SR kop för böckerna, dem jag i Oktober aflemnat hos Nikola då jag var rest till min svärfars begrafning. – Af Moritz har jag nyligen haft underrättelser, enligt hvilka han mår väl, men ännu ej har fått sin officers fullmakt, ehuru de snart torde utfalla. Robert har lofvat tillbringa julen i Kattila eller å Neitsniemi, dit väl Moritz torde komma; och i fall alla i god tid anlända dit samt föret är passabelt, vore det väl kanske för Mamma också roligt att i sällskap me Eder resa till Sakkola.
A propos om Neitsniemi påstås allmänt här i trakten, att Du är lyckligen förlofvad och åtminstone å Sienimäki synes man ej vara hugad att bestrida riktigheten deraf. Att Du i Din ställning lätt kommit till insigt derom, att det för mannen ej är godt att vara allena förvånar mig ingalunda, men oss emellan sagdt, hade jag väl gerna sett att Du fäst Dina funderingar på annat håll än Sienimäki, ty huru det är blifver menniskor städse beroende af den anda, som rådt inom den famille, hvari de uppvuxit, och hvilken om ock karaktern kan blifva god oaktadt omgifningen varit motsatsen, dock röja sig uti lifvets alldagliga sidor och sedan torde det vara utredt, att äktenskap mellan nära anförvandter icke är annat än skadlig för efterkommande. Vare sig härmed huru som helst rör saken närmast Dig och ingen annan egentligen, men är det ej Din plan att fästa Dig vid Gine, måste Du vara uppmärksam på Dig sjelf och ej gifva anledning till spekulationer, åt hvilka hela familien syns vilja hängifva sig.
Då Du kommer till Sordavala, ber jag Dig fråga af Schröder, hvem som är förmyndare för farbror Berndts dotter och i fall Olander ännu var det göra Schröder uppmärksam derpå, att hvarken fyllhunden O. eller hans stjuffar såsom konkursmässig kan duga dertill utan borde en pålitlig karl dertill utses, på det denne må kunna vidtaga försäljning af hemmansdelen som eljest råkar alldeles under fäfot, samt sedan ordentligt förvalta hennes penningar. Tala nu allvarligt derom med Schröder på det saken må komma på redig fot och jag få tillfälle att köpa lägenheten. – Här ha vi sedan par dagar slädföre. Alla må vi Gudi lof väl och jemte helsningar af oss alla förblifver jag Din broder Wilhelm
Kusinen Frithjof Strengell hänvisar också till affären mellan Peter och Gine i sitt brev den 22 november:
Jag tackar dig innerligen för ditt härkomna bref, deri jag med glädje erfor att du varit vid god helsa, samt att allt går bra. Oändligt tack skall du hava för den tiden, som jag i somras tillbragte hos dig; du beder i ditt bref att jag skulle ursäkta dig, emedan (såsom du påstår) att jag skulle ha haft tråkigt, då jag var hos dig, men det var alldeles icke fallet, ty jag var mycket nöjd med resan dit, samt tänker äfven härnäst, ifall tid och lägenhet det medgifva, komma till Uomais. Du lärer ännu icke veta, att jag skiljt mig ifrån den helvetes inrättningen ”Lyceum”. Detta skedde redan i början på denna termin. Mitt skiljande har till orsak Leinbergs svinerier och krånglerier; han ville nemligen att jag skulle tentera om uti några andra parter äfven utom Mathematiken, deri jag egentligen hade vilkor, då blef jag arg öfver ett sådant behandlingssätt, samt skref hem till Gamla herren, om huruvida det skulle gå an att jag skiljde mig, och då jag fick ett jakande svar så tog jag ut mitt skiljebetyg. Nu läser jag privat, samt tänker nästa höst taga studentexamen. Du lärer icke veta att Jean Söderhjelm är förnärvarande vid Forst-Institutet i Tarant. Han ämnade sig egentligen till Nora, men då han kom till Stockholm, fick han höra att Institutet derstädes hade torkat in samt upphört att existera, hvarföre han äfven utan att fundera länge, reste af till Tarant. Vi hafva fått härstädes ljuslysning till en viss del. Nya Theaterhuset är ändteligen färdigt, samt kommer att invigas nästa Tisdag med stor pomp och ståt; invigningsstycket heter Lemminkäinen.[2] Ehuru jag är här i staden lärer jag (äfvensom mången annan arm fan) icke få öfvervara invigningen, ty alla biljetter äro för länge sedan bortlofvade. Jag var här om dagen och besåg det omnämnda huset, nog är det för-t snygt; de som hafva sett theatrarna i Petersburg påstå, att den Helsingforska öfverträffar den i lyx och smakfullhet. Apropos om Petersburg, huru går det nu med vår resa i vinter dit, nog är jag för min del derom, endast du har lust dertill. Jag hade nyligen bref ifrån Moritz, han mår sundt, men klagar öfver litet arbete samt tråkighet, han skref att han med en ung Lojander, som går här i Real-skolan, skall skicka din släde till Ruokolaks. Du frågar varest Simon för närvarande finnes, han är t.f. Stads samt Provincialläkare i Nykarleby m.f. Districter. Han har öfver trehundra (300) verst från sin stationsort till andra ändan af districtet. Gustaf åter är stadsläkare i Brahestad. De skola begge två vara ganska nöjda med sina befattningar, som räckte par veckor utan uppehåll, hafva vi nu i två dagars tid haft slädföre. Det är bra ledsamt att vi icke kunna råkas i Sakkola, dit Moritz äfven kommer. Ni måste jemte Tant komma redan till Jul-aftonen till oss. Dina beställningar skall jag med största nöje uträtta, samt hemta dem med mig till Sakkola, hvarest du erhåller dem.
Jag har hört osäkra rykten om att du skulle vara kär i någon vacker tärna i Ruokolaks; Lycky vaan, laita häät, niin sataan tanssia. Jag hoppas, då jag nästa gång kör ner till dig, att finna bredvid en vacker maka, samt det som är äktenskapets naturliga följd en liten Petrus. Vi bor nu hos Wilhelm, vi är alla härstedes friska och raska. Nu har jag ingenting vidare att skrifva till dig än mångfaldiga helsningar från oss alla, var äfven helsad av din trofaste broder och vän Frithjof
Det blev inget äktenskap mellan Gine och Peter. Det var ju inte tillåtet att gifta sig med sin kusin utan tillstånd. Gine gifte sig 1866 med småkusinen Carl Lojander från Käyhkä, men Peter ingick äktenskap först 1873, med petersburgskan Augusta Hohenschildt. Då var Carl Lojander redan död.
[1] Gines bror Alexander var officer i ryska armén.
[2] Pjäsen hette Prinsessan af Cypern, men temat var en version av Lemminkäinen.