På trädgårdsverandan i Neitsytniemi Rosina Zilliacus, Alexandra Edelfelt och Ida Zilliacus 1887.
Släktgodset Neitsytniemi blev ett starkt band till den karelska hembygden och ett gästfritt hem för släkt och vänner. En god vän till Wilhelms familj blev Zacharias Topelius, då Wilhelm och Topelius samtidigt var kurator för var sin nation vid universitetet. Sommaren 1851 kom Topelius med sin fru till Neitsytniemi. Han hade planerat en resa till London för att besöka den första världsutställningen, men fick bara tillstånd att fara till Sverige. Då beslöt han i stället göra en resa i östra Finland. Efter att ha firat ”johanni” i Kiiskilä och Viborg reste herrskapet Topelius till Lauritsala och Neitsytniemi. Topelius har beskrivit besöket i sina Självbiografiska anteckningar. Han fick fiska med långrev och två gånger äta lax. Laxfisket i Tainionkoski var på den tiden ett av de mest givande i Finland.
Wilhelms dotter Enni Zilliacus och Zacharias Topelius dotter Eva (senare gift Acke) var klasskamrater och flickorna blev mycket goda vänner. Om vänkretsen skrev Topelius att den societet där de umgicks var tredelad och att sällskapskretsarna inte kände varandra. Den första kretsen var musikalisk, men till skaran anslöt sig senare andra familjer utan musik, såsom Zilliacus, Ehrström och G. Wasastjerna. Till den andra kretsen hörde släkten och till den tredje de akademiska familjerna.
Saimen var dåförtiden en avlägsen och exotisk trakt. Vuoksen och Ladogaområdet betraktades som Kalevalas ursprungsort, och de första konstnärerna anlände dit. Severin Falkman besökte Ruokolaks 1857 och gjorde många teckningar av folkdräkter och vyer, men materialet förstördes 1870. Han kom igen 1877, och 1880 kom han med sin systerson J. W. Brummer. Falkman gav ut sin dagboksartade I Östra Finland på svenska och finska. Neitsytniemi beskrivs av Falkman 1880 på följande sätt:[1]
[…] ett lummigt, vackert ställe, skuggadt av höga björkar och en vidsträckt utsigt öfver det stora, vackra vattnet nedanför samt tätt invid, på ena sidan sköldt av en herrlig, brusande fors, Tainionkoski, hvilken, vad våldsamhet, dån och buller beträffar, ej ger ett grand efter hvarken för Imatra eller Vallinkoski. Detta är den första satsen, som Saimas stora vatten taga, der de störta sig ned i Vuoksen, och det första steget är fullkomligt värdigt hela fortsättningen av den ståtliga stråten till Ladogas vida sköte.
Stranden på Neitsytniemi sidan av fallet är hög och brant och bevuxen med höga gamla björkar och furor. Den andra stranden är lägre och betäckt med lummig löfskog. Neitsytniemi är ett tjusande ställe.
Edelfeltarna var goda vänner till Zilliacerna via systrarna Rosina Hornborg och Adelaide Gadd, ursprungligen från Wiborg. Den sistnämnda bodde hos Alexandra Edelfelt som hyresgäst − egentligen i sin egen bostad som hon hyrt ut till Edelfeltarna. Alma Söderhjem kommenterar situationen:
Till de olika lagren av släktingar kom en hord av icke besläktade tanter. — Bland dem som oftast besökte min faster Ida voro Rosina Hornborg, majorska, och Adelaide Gadd, systrar och födda Frey. — Då tant Gadd bodde hos Albert Edelfelts mor och var nära vän till henne, bildade den Edelfeltska familjen ett slags utsprång av släkten.
Konni Zilliacus och Albert Edelfelt var klasskamrater i Norsen. Adolf von Becker var med Albert Edelfelt i Vuoksenområdet år 1877. Edelfelt återvände i juli 1887 till Vuoksen och Ruokolaks, antagligen med sin mamma och syster som är fotograferade på balkongen på Neitsytniemi. Han var mycket flitig under resan och resultatet blev många fina oljemålningar, bl. a. Gummorna vid Ruokolaks kyrka och Laxpata i Vallinkoski samt en fin gouache med utsikten från Neitsytniemi – en gåva till Enni Holmberg (f. Zilliacus) den 17 juli.
På 1870-talet målade Barbizon-skolans och friluftsmåleriets beundrare Berndt Lindholm motiv från Tainionkoski, Vallinkoski och Imatra.
Kaplanens dotter Ellen Favorin avbildade Neitsytniemi från söder på 1870-talet. En ljus huvudbyggnad omgiven av stora granar och lövträd syns uppe på kullen. Vid stranden ser man en bastubyggnad, båtlider och ytterst på udden ett badhus.
Den 12 augusti 1877 firades Ennis bröllop med Axel Holmberg, medicine och kirurgie doktor och ägare till Haukila gård i Tyrväntö. Den engelska fiskeklubben uppvaktade Enni med en silverbricka och två champagnebägare. Mera vet man inte om festen, för det finns inte någon skildring av den.
[1] Falkman 1882−1885.