Jennie med Tante Mila i S:t Petersburg.
Efter att blivit utdimitterad från Fruntimmersskolan i Wiborg 1894 reste Eugénie (Peters dotter, 1877–1949), kallad Jennie l. Zhenja, till S:t Petersburg för att lära sig språk och annat nyttigt i livet hos mostrarna, Tante Mila och Tante Marie. Det var meningen att hon skulle komma tillbaka till Viborg efter ett år och skaffa sig ett yrke. Kusinen Inez och andra på Naulasaari försökte övertala Jennie att fortsätta studierna i skolan, men hon tyckte att det var bara samma sak hela tiden – och att ta studenten betydde att man måste bege sig till Helsingfors. Det var innan fortsättningskurserna började i Fruntimmersskolan.
Modern dog plötsligt i maj 1895 bara 52 år gammal och Jennie stannade i Petersburg. Hon antogs som praktikant vid järnvägarna 13.4.1897 och genomgick den treåriga telegrafistkursen på Finländska bangården. Hon avlade telegrafistexamen 30.4.1900 samt språkexamen i svenska, finska och ryska. Järnvägarna i S:t Petersburg hade över 600 anställda, som bodde i tjänstebostäder och bildade en egen societet. År 1900 fick Jennie en stadigvarig anställning i Riihimäki, som var en liten by med ca 600 invånare, vid centralen för järnvägarnas telegrafverksamhet. Tante Mila hade dött – hon hade diabetes – och ingenting hindrade Jennie att flytta till Riihimäki.
Jennie tycks ha besökt släktingar i Helsingfors, åtminstone tant Matilda, Emils mamma, som i ett brev till Hilda Gallén 1902 berättade att hon hade haft främmande då och då – Jennie m.fl.
13.5.1904 skrev Hilda G. från Helsingfors till sin dotter Sigrid: Jennie Z. var här i lördags, glad och munter som alltid. Hilda Gallén till Edith Tillander den 13 februari 1906 (i det redan tidigare citerade brevet): Det glunkas om att systern Jenni är förlovad, det har till och med av främmande kommit till Arthurs öron. Tant Z. såg som vanligt litet hemlighetsfull ut, låt se om det ej är något i görningen.
Man vet inte när Jennie träffade Kyösti Kallio, som blev kommunalläkare och järnvägarnas läkare i Hausjärvi 1903, men tidigare eller senare måste de träffas, för societeten i Riihimäki var så pass liten och de umgicks och arbetade i samma kretsar. När Riihimäki samskola (senare lyceum) startade 1905 blev Jennie timlärare i ryska 1905 (–1909) och var medlem i skolnämnden 1909–1918. Samskolan kom till på Kyösti Kallios och possessionaten Isolas initiativ. Kallio var skolnämndens ordförande till 1918.
I ett brev från Norge 1907 skriver Kyösti till Jennie att han älskar och saknar henne så mycket, och att han hela tiden tänker på henne och att det är ledsamt utan henne. Äktenskapet ingicks 21.7.1908. Det första barnet Wilhelm Olavi föddes den 9 april 1909, men han dog samma dag i följderna av en tångförlossning. Ahti Akilles (Aki) föddes den 13 juli 1910 och dottern Irma Vellamo Cesarea (namnet kommer sig av det att hon var född med kejsarsnitt) 1912. Hon dog 1914 i difteri.
Kyösti och Jennie talade svenska med varandra, fastän Kyösti under studietiden varit en ivrig fennoman. Men fennomanin bestod i att studerande vid medicinska fakultetet ville ha samma ställning för finskan som för svenskan och ville skriva sina tentamina på finska.
Äktenskapet blev inte lyckligt. Kyösti var periodsupare; han försvann ibland på sina supresor och kom inte hem på många dagar. Han hade visserligen sinne för humor och han hade en sällsynt god karaktär, men som berusad var han ett elände. Han bråkade, sköt med jaktvapen och for ut i hotelser. Jennie fick lära sig varför nykterhetsföreningarna fordrade absolutism i stället för måttlighet.
Jennie, Kyösti och Ahti i Riihimäki.
Kyösti var en god diagnostiker, en flitig och populär läkare som hade mottagning från gryningen till nio på kvällen. Han hade en speciell förmåga att kommunicera med alla klasser och människor i samhället. För att få litet omväxling i det hårda arbetet eller kanske av äventyrslust for Kyösti 1917 som frivillig läkare till fronten i Transsylvanien, i Karpaterna, med den 10 sibiriska ambulerande avdelningen, det vill säga fältsjukhuset. Han trivdes inte så bra, orsaken var bristfälliga språkkunskaper, och läkarna var också i ständig fara vid fronten, men han kände sig annars balanserad och nerverna var i bättre skick.
I oktober 1918 utnämndes Kyösti till stabsläkare vid 3 divisionen vid Savolax jägarregemente i S:t Michel, med militärgraden sanitäröverstelöjtnant. Orsaken till bytet av arbete var överansträngning. Men förflyttningen kunde inte rädda Kyösti. Han dog i hjärtslag den 9 januari 1920, bara 47 år gammal.
Jennie blev språklärare i Samskolan i S:t Michel 1921. Hon var mycket liten och därför kallades hon ”Natsa” i skolan. Hon sålde huset i centrum av staden och skaffade sig ett hus vid Huvilakatu 15 som var ett nytt villaområde. År 1938 flyttade hon in hos sonen Aki som blivit kommunalläkare i Savitaipale. Aki gifte sig i slutet av 1940 och Jennie köpte sig ett litet hus i Savitaipale. I december 1941 fick hon en hjärnblödning och efter det var hon desorienterad och paranoid och hade hörselvillor. Hon vårdades på det privata Kammiosjukhuset och från mars 1944 på det psykiatriska sjukhuset Mariefors där hon dog den 17 januari 1949.
Kaarina, A. A., Leena, Marjatta, Harri, Riitta och Irma 1957.
Ahti Akilles Aki (1910-1976) ML, var kommunalläkare i Savitaipale 1938-1945 och kommunalläkare i Kervo 1945-1972. Han var gift med sjuksköterskan Aino Marjatta Sariola (1913-1998). I äktenskapet föddes sex barn: Anja Kaarina (1941–) FK, Harri Akilles (1942–1993) MKD, Eeva Kristiina (1943-1944), Leena Marjatta (1944-) Laboratoriesköterska, Irma Elisabeth (1946-) Farmaceut, Riitta Maria (1949-) Montessori-pedagog.