Harry Viktor Zilliacus

Harry Viktor ZilliacusMale View treeBorn: 1885-07-13Died: 1966
Father: Konrad (Konni) Viktor ZilliacusMother: Lovisa Adelaide Ehrnrooth (de Geer till Tervik)
Children: Harry Berendt Johan Zilliacus, Margareta Louise Zilliacus
Siblings: Konni (Konni d.y., Totti, Zilly) Zilliacus, Edward Viktor Wilhelm Zilliacus, Anna Helena Louise Zilliacus, Laurin Zilliacus

Carl-Magnus Fogelholm:

Harry Viktor Zilliacus föddes den 13 juli 1885 i Tusby. Fadern var aktivisten och skriftställaren Konrad (Konni) Viktor Zilliacus (1855−1924) och modern Lovisa Adelaide (Visen) De Geer till Tervik, dotter till kaptenen, greve Robert Fredrik De Geer till Tervik. Harry var yngre bror till Edward (Neddie) Viktor Vilhelm (1879−1918) och Anna Helena Louise (1881−1966).
Harry gifte sig år 1908 med Martha Norrmén och paret fick tre barn: Brita (1909), Margaretha (1910) och Harry (1915). Efter hustruns död år 1945 gifte Harry år 1946 om sig med Ulla-Maj Forsgård (född Wikman). Ulla-Majs son från hennes första äktenskap med hovrättsrådet Nils Torstensson Forsgård, Björn (Nalle) Forsgård upptogs i familjen som en son. Ulla-Maj dog i leukemi år 1955.

Harry blev student från Nya Svenska Läroverket (Lärkan) i Helsingfors år 1903. År 1906 utexaminerades han som diplomingenjör i Karlsruhe, Tyskland. I mitten av 1910-talet flyttade Harry och Martha till Unionsgatan 7 i Helsingfors. Åren 1907−1910 var Harry av sin far Konni Zilliacus anställd som VD för Malms Kalksand-Tegelfabrik. Senare arbetade han som kompanjon till Max Shuler i dennes agenturbolag, som hade kontor på Norra Esplanaden i Helsingfors. Bolaget importerade bland annat den asfalt som användes när Hangövägen byggdes på 50-talet.

Efter att Harry gift sig med Ulla-Maj flyttade paret Zilliacus 1947 till Heinola och flyttade in i en vacker villa vid älven, Forskulla gård (som fortfarande står kvar). I Heinola blev Harry anställd som VD på ”Rullfabriken”, Heinola Wood Oy Ab, en fabrik för tillverkning av trådrullor av trä. Hans uppgift var ursprungligen att köra ner fabriken, men han fick den i stället att bli ekonomiskt lönsam. Efter att plasten på 50-talet småningom trängt ut trätrådrullorna lades fabriken dock till slut ner. Harry löste in maskinerna och lyckades sälja dem med vinst till Tyskland, via sina kontakter från studietiden i Karlsruhe.

Min morfar Harry Zilliacus var en stillsam, vänlig människa. Han inbjöd ofta sina syskon med familjer och barnbarn till sommar- och vinterlov på Forskulla gård. Ryskan Stephanie hade hand om köket och hönorna. På gården, som bildade en traditionell, gammal byenhet, bodde många av arbetarna på Rullfabriken. Nalle skriver i en levnadsteckning om sin styvfar att ”vackra sommardagar kunde maskinsmörjaren K. Saxelin knacka på och fråga: ’tuleeko insinööri veneellä tehtaalle kun on niin hieno kaunis aamu.’ Om det passade, satte Harry sig i aktern i båten och höll kursen med en paddel. Han var klädd i kostym med väst och på huvudet hade han en vit sommarhatt.”

Harry Zilliacus dog år 1966 i Helsingfors.