Berendt Johans andre son Henrik Benedikt gick i lantmäterilära vid revisionskommissionen och blev färdig lantmätare 1785. Lantmätaren gjorde en betydande insats i beskattningen av odlad jord, då han angav åkrarnas antal och storlek och hur mycket man kunde så, och i planläggningen av städerna. De ekonomiska kartorna skulle ritas noggrant och alltid färgläggas på samma sätt: åkrarna gråa, ängarna gröna, mossarna gula, staketen svarta, stränderna blåa, bäckarna och åarna litet mörkare blåa, gränserna röda, skogarna mörkgröna och de stenbundna backarna vita. Från början av 1802 var Henrik Benedikt[1] kollegiiregistrator. Från 1806 arbetade han som kommissionslantmätare ända till slutet av 1811. Då införlivades Viborgska guvernementet, Gamla Finland, med resten av Finland och alla ryska tjänster indrogs. Henrik Benedikt hade år 1809 fått titulärråds titel, som innebar 9 platsen (av 14) i det ryska hierarkiska systemet och motsvarade kaptens rang. Henrik Benedikt blev 1816 häradsskrivare i Jääskis till 1822, eftersom man insåg att han inte fått någon pension och att han fortfarande var driftig och arbetsför. Häradsskrivarens uppgift var att föra jorde- och uppbördsböcker, upprätta taxerings- och andra uppbördslängder och handha skatteläggningsgöromål.
Henrik Benedikt var gift med Catharina Stammeijer (1764−1831). I äktenskapet föddes nio barn, varav sex söner och tre döttrar:
- Äldst var Johan Ludvig, född 22.3.1789. Han gick först i kretsskola i Villmanstrand och inskrevs i juni 1805 i det nygrundade tyska gymnasiet i Viborg. Direkt från gymnasiet blev han befordrad till lärare i matematik, fysik och naturkunnighet vid kretsskolan i Villmanstrand. Gymnasiets matrikel beskriver Johan Ludvig som speciellt begåvad: .. wurde nach vorhergangener besonderer Prüfung als Kreislehrer in Wilmanstrand angestellt im October 1806. Fähigkeiten ungewöhnlich gross. Daher die Ausnahme dass er zum Kreislehrer befördert wurde ohne die Universitet besucht zu haben. Johan Ludvig dog redan 6.3.1808.
- Catarina Christina (1791−1828) var först gift med kapellanen i Joutseno Anders Haeggroth (1784−1820) från Taipalsaari. År 1823 gifte hon sig med Vilhelm Löfberg, som var lärare vid Kexholms kretsskola och senare kyrkoherde i Rautus.
- Följande son, som bar faderns namn Henrik Benedikt, dog i späd ålder (1793−1795).
- Petter Wilhelm (1795−1839), häradsskrivare i Kexholm (första släktgrenen).
- Henrik Jonas (1797−1858) häradsskrivare i Lappvesi 1825 och i Jääskis 1828 (andra släktgrenen).
- Maria Wilhelmina (1799−1841) förblev ogift och stannade på Neitsytniemi, där hon dog i vattusot.
- Berndt Magnus (1802−1856) blev präst. Hans gren utslocknade på svärdssidan.
- Alexander Benedikt (1804−1889) (tredje släktgrenen), blev likaså präst.
- Helena Amalia (1808−1884) dog ogift hos brodern Alexander i Ruskeala.
Titulärrådet Henrik Benedikt dog i slag vid 68 års ålder 15.12.1829 och hans maka Catharina 24.4.1831 likaså i slag som 67 år gammal. Bouppteckningen efter Henrik förrättades 9.3.1830. Dokumentet är mycket svårläst och förrättningsmannens underskrift oläslig. Han biträddes av två nämndemän. Som förmyndare för avlidna dottern Christinas sju barn närvarade kyrkoherde Olof Pessonius och för döttrarna Wilhelmina (30 år) och Helena (21år) Peter Ristelius, Henriks kusin och kapellan i Ruokolaks. Ogifta kvinnor blev myndigförklarade först 1864. Ända till 1874 fick dottern ärva bara hälften av det som sonen fick.
Egendomen uppgavs av änkefru Zilliacus och sonen Berndt ”å edelig förpliktelse”. Behållningen var 8 504 rubel 9 7/12 kopek när avdrag gjorts för bl.a. fattigandelen på 1/8 procent eller 12 rub. 36 1/2 kop. och begravningskostnaderna på 702:45. Den avlidne hade haft skulder på totalt 602:81 till landskamrer Bäck och sönerna Henrik Jonas och Petter Wilhelm. Ändå fanns det sedan 2.4.1824 bland tillgångarna 3 000 rubel på något slags bankkonto med en ränta på 725 rubel samt kvartalet av titulärrådets pension på 404 rubel. Men det fanns även fordringar på 817 rubel 23 1/2 kopek. Mindre belopp hade torparna Petter Mattson samt Petter och Michel Tranbär och bonden Hämäläinen fått låna. Mademoiselle Ollongren var skyldig två tunnor råg värda 18 rubel medan änkefrun, kyrkoherdskan Ignatius hade bisträckts med hela 400 rubel.
Bland inventarierna fanns allt från guld och silver, servis och linne till brännvinspanna med tillbehör, tekittlar och kaffepannor, tunnor för olika ändamål, bouteller och medicinflaskor, bläckhorn och linjaler, spottlådor, schatull, lantmäteriinstrument med färger, två värjor med troddel och en byst av Peter den Store. Bland möblerna fanns en ny bireau, diverse skåp för olika ändamål, flera bord, däribland fem spelbord, många stolar varav tolv var läderstolar, två länstolar och en gungstol. En av de många speglarna hade en ”machognie” ram. Nya var också en utdragssäng och två målade sängar. Bokskåpet innehöll 30 diverse böcker, Schelleys latinska och tyska lexicon i sju band och hälften i ett låne biblioteque. Bland kläderna kan nämnas en vargskinnspäls, pälsmössa, vintermössa och en äldre krimskinnsmössa, ett ytterplagg med blått ovantåg och en grön klädeskapprock. Henrik hade flera syrtuter och pantalonger både av manchestertyg och av bomarseng, två frackar varav den ena var grå, ett flertal randiga sidenvästar, dukar av siden och bomull samt gula sämskhandskar.
Hemmanet omfattade 1/2 mantal, men var inte värderat i bouppteckningen. Gården hade 4 hästar varav en 3-årig hingst, 18 kor, 4 kvigor, en tjur, 7 moderfår och 8 svin. Bland åk- och körredskap nämndes en kalesch, två droskor, den ena på resårer, en kurirkärra och tre dyngkärror, diverse hjul med eller utan beslag, en kursläde, flera slädar i olika färger samt arbetsslädar. Man hade också 30 tunnor tröskad råg och 10 tunnor havre, 3 tunnor råg och 4 tunnor otröskat korn samt ytterligare 8 tunnor otröskad råg.
[1] I kyrkboken används namnet Benedikt.