Greven, generallöjtnanten och sedermera verklige geheimerådet Mihail Illarionovits Vorontsov (1714-1767) hade hjälpt storfurstinnan Elisabeth Petrovna att genom en statskupp i december 1741 bli utropad till kejsarinnan Elisabeth I. Som tack hade han erhållit stora donationer i Kexholms distrikt – storfurstinnans taffelgods Kurkijoki (Kronoborg), Koitsanlahti (Parikkala) och Jackimvaara (Jaakkima) – omfattande totalt 790 hemman och 15 000 invånare, varav 4750 år 1754 bodde i Kurkijoki enligt register uppgjorda av prästerskapet. Det odlades huvudsakligen råg, korn och litet vete, men jämförda med invånarantalet var inkomsterna små.
Johan Heinrichs son Berendt Johann tillträdde som förvaltare i Kurkijoki efter 1743, senast 1749. Man vet föga om Berendt Johann (namnet förekommer också i formen Johan Bernhard). Inte ens hans födelseår är känt. Han var inte mera i Vorontsovs tjänst 1762, när det förekom oroligheter i Kurkijoki. Några bönder hade varit i arbete hos honom på hans gård och därför lämnat sina dagsverken ogjorda och ställdes nu till svars. Också Berendt Johann fick en kallelse till tinget men bestraffades inte. Han hade också skaffat några bönder pass till Petersburg men lämnat bönderna hemma och i stället tagit med sig två drängar från Hiitola.
Fastän livegenskap inte förekom på finska sidan i Karelen, försökte man på donationsgodsen styra så som i det livegna Ryssland. Possessionaten fick avkastningen av jorden och dispositionsrätten till densamma. Vorontsovs donationer hade en speciell ställning i hela Ryssland, då kronan inte fordrade någon skatt. Vorontsov hade också rätt att med fogdarna avgöra alla civilfrågor utan att vända sig till underdomstolen. Om Vorontsov berättas att han var en hård herre. Ofta var det ändå fogdarna och arrendatorerna som tvang bönderna att betala och arbeta extra, och inte ägaren.
Den traditionella bilden av donationsgodsen har numera reviderats. Olika forskare har påvisat att det i själva verket var fördelaktigt för en bonde att lyda under en adelsman, som kunde bevilja tillfälliga lättnader i pålagorna och till och med köpa utsäde till sina bönder under nödår. År 1747 har Vorontsov riktat ett meddelande till kyrkoherdarna, kaplanerna, starosterna och allmogen på sina domäner. Han hade fått höra att bönderna i de tre socknarna hade ålagts allehanda spannmålsskatter och andra pålagor och också samlat in dessa att överlämnas till tingskommissarien, trots att Vorontsov inte hade gett order om att dessa skatter skulle uppbäras. Härefter får inga extra skatter insamlas av folket utan hans uttryckliga befallning. Om kejsaren utger en ukas är det en annan sak. Den skall givetvis åtlydas. Vorontsov prisades också för att han 1768 lät bygga en ortodox kyrka i Kurkijoki.
Berendt Johann hade skaffat sig besittningsrätt till kronosäterihemmanet nr 5 i Siitola by i Ruokolaks efter år 1743, då hela Viborgs län vid fredsslutet i Åbo blev avskilt från det övriga Finland.[1] Hemmanet kallades redan på 1700-talet Neitsytniemi. I en ekonomisk redogörelse från 1775−1776 nämns hemmanet under namnet Neiss Niemi Säteri Rust Håll. De största hemmanen ålades under benämningen rusthåll att anskaffa och underhålla häst och karl för kavalleriet.
I kyrkböckerna hittar man också namnet Torokka, Tåracka.[2]
Berendt Johanns första hustru vet man inte ens namnet på. Den äldsta dottern Hedvig Margareta flyttade redan 1760 till S:t Petersburg och gifte sig där samma år med skräddaren Kiliander, men dog 1766. Den andra dottern Anna kom dit 1771 efter två år i Viborg och trädde i tjänst hos en furstinna Daschkov[3]. Samma år kom också den tredje dottern Anna Maria till Petersburg och nämns i kyrkböckerna där ännu 1777. Berendt Johanns son Gottfried Emanuel föddes 1751 och det är möjligt att modern dog vid hans födelse.
Berendt Johan gifte 6.10.1752 om sig med Margareta Catharina Ristelia (1726−1800) från Härskiänsaari[4]. De sju barnen i detta äktenskap föddes alla i Ruokolax. Margareta Catharinas föräldrar var löjtnant Bengt Ristelius (f 1685), son till kapellanen Pehr Ristelius[5], och löjtnantens andra hustru Margareta Carlstedt (f 25.7.1700), vars föräldrar var läneräntmästaren i Helsingfors Arvid Carlstedt och Katarina Billsten. Katarina Billstens farfar grundade Billnäs bruk i Pojo och Fagervik bruk i Ingå.[6]
Berendt Johans och Margareta Catharina Ristelias barn:
- Den äldsta dottern Helena Margareta, född 1754, begav sig 1772 till S:t Petersburg. År 1777 var hon gift med en Tscherbakoff i Moskva och hade en son.
- Katarina Elisabet dog 9-årig 1766.
- Om Eva Dorotea vet man bara att hon föddes 8.2.1757. Möjligen var de här döttrarna tvillingar.
- Ulrika Eleonora (1758−1823) var gift med revisionslantmätaren Johan Åkerstedt (1754−1821). Hon återvände som änka till Neitsytniemi och dog där ”nerfsjuk”.
- Anna Juliana (1760−1838) gifte sig på Neitsytniemi med sedermera titulärrådet Esaias Lojander (1757−1837) från Wirmundjoki i Ruokolaks.
- Sonen Henrik Benedikt (1761−1829) blev lantmätare och häradsskrivare.
- Maria Christina, född 1764, flyttade till S:t Petersburg och gifte sig med kirurgen Anders Johann Grundell.
- Margareta Catharina dog i tärande sjuka som 74-årig.
[1] Denna del kallades Gamla Finland.
[2] Toro betyder utstående varav torokka är diminutiv form.
[3] Antagligen Mihail Vorontsovs brorsdotter Jekaterina Romanovna Dashkova född Vorontsova.
[4] Säterihemmanet Härskiänsaaren kartano eller Härskiän hovi uppstod när drottning Kristina till kaptenen Kasper Cämner donerade fem hemman i Härskiänsaari by och två hemman i Vuosalmi by i Ruokolax. Säterihemmanet togs till kronan vid den stora reduktionen 1683 och gavs till kyrkoherde Pehr Ristelius, vars mor Katarina Bjugg i sitt andra gifte var gift med Cämner. Härskiänsaari förblev i släkten Ristelius besittning i 156 år.
[5] Modern var Pehr Ristelius andra maka Margareta Reuter, dotter till kyrkoherden i Siikaniemi Samuel Reuter.
[6] Tidigare hade jag fått uppgiften att Carl Billsten d.ä. var far till Katarina Billsten, men Georg Luther har bevisat att han var farfar.