I Ryssland förekommer talrika personer med namnet Zilliacus, även Zilliacus von Weissenfeldt. Namnet Weissenfeldt låter intressant. Konni använde namnet Weissenfels under sina konspiratoriska färder i Europa.
I kyrkböckerna för S:t Petersburgs finska Maria församling hittar man: en förrijdare hos sachsisk Envogen von Sacken Adam Zilliacus som hade barnen Cath. f 1773 d 1775 och Johann f 1777 död 6 veckor gammal; modern var Christ. Petersdotter från Serebetha. En arbetare Alexander Ziliakus och Catharina Thomasdotter Porkke fick ett utomäktenskapligt barn, som dog i obekant sjukdom vid åtta månaders ålder.
I Akianders bok nämns bland ”förläningar inom Wiborgslän 1811” att Löjtnanten i förra holsteinska korpsens tjenst Zilliacus av ryska kejsaren den 17 januari 1797 fått 5 mantal i Taipalsaari socken för tolv år. Landtkommissarien, kollegiiassessorn Tavast fick 5 mantal i Lappvesi socken. En Andreas Zilliacus dog i Finland 1811.
Bagarmästaren Johann Nikolaus Ziliax (1780−1863) var far till sönerna Alexander 1822−1861, Bäckermeister Andreas 1820−1888 och Georg 1827−1888 samt döttrarna Sophie Katarina, Justine och Katarina 1828−1872. Justine, född 1819, var gift med fodralmakaren Adolf Abraham Winter i Petersburg. Det sägs inte var Johann Nikolaus var född. Meisterbrief fick han 1814 i Rosenbauer och sedan hade han Bäckeramt, var köpman och medlem i gillet 1858.
Enligt Eric Amburger-arkivets uppgifter köpte finländaren Karl Andrejevits Zilliacus[1] Platz von Fiebig i Ryssland och var gift med ryskan Maria Jakovlevna, som köpte Land v. Thon 1749 och Land am Mägbier 1752. Amburger anger också följande tyskbalter: generalmajoren Vasilij Vladimirovits Zilliacus[2], född 1840, och översten Vladimir Vladimirovits Zilliacus[3], född 1841.
Om Vladimir Zilliacus v. Weissenfeldt (1823−1894) från Markova uppges det att han hade en dotter Anna Paulina.
Av en slump blev medlemmar av släktföreningen Zilliacus på 1990-talet bekanta med en Vitalij Borisovitj Zilliacus (f 1948) i S:t Petersburg, konstnär och lärare vid konstskolan Eko, som han grundat. Vitalij vet mycket litet om sin familjs historia. Hans farfar Georg Nikolajevitj var adlig och rik, levde världsmannamässigt utan tjänst. Han bodde – liksom brodern Rosti − i Sarni i västra Ukraina. Vitalijs farfarsfar, Georgs far, var en fattig adelsman och telegrafingenjör Nikolai Zilliacus. Familjen levde i Polen efter oktoberrevolutionen. Nikolai var gift med en Glinskaja, som var släkt med den polska ätten Radzivillov och ägde fastigheter i Nikolajev och Odessa.
Georg Nikolajevitj hamnade vid Röda arméns operationer i Ukraina på polska sidan medan hustrun och en 10-årige son blev kvar i Sovjetunionen. Hustruns och sonens senare öden är okända. Georg var sedan 1927−1928 gift med Galina Nikolajevna Demenko (f 1911), adelsdam ur en mycket välbärgad familj. Georgs och Galinas son Boris Georgevitsch Zilliacus (f 1929) gifte sig 1946 i Kostopol, västra Ukraina, med Zoja Anisimovna Kotova (1930−2006) och fick en son. Denne son Vitalij är gift med Evgenija Abramovna Tarantul och har en son Boris och en sonson Dmitri. Äktenskapet mellan Boris och Zoja upplöstes sedermera och Boris gifte om sig och fick en dotter. Han bosatte sig i Odessa.