Släkten Zilliacus är förmodligen av tyskt ursprung, men detta torde inte kunna ledas i bevis. Den uppträdde på 1600-talet i Ingermanland och spred sig därifrån till Finland, Estland och Tyskland. Den äldste med säkerhet kände förfadern är Conrad Zilliaks eller Ziliachus, som dog i Nyen år 1688. Hans födelsedatum är okänt. Conradts begravning (18.10) finns omnämnd både i den tyska (Conradt Siliax) och i den svenska (Conradt Ziliachus) församlingens papper. Allt tyder dock på att Conrads far var Johan Zilliacks, som jämte maka nämns i Jama läns kvarnlängder 1653−1656 som amtman på Jamskovitza Hof i Jama. Godset ägdes av överste Otto Wellingk, Herre till Jalmus och Kalmatka. Han hade i förläning av drottning Kristina fått prosterierna Kloster-Osteorholt och Neu-Kloster i Bremens stift. Därav har den hypotesen uppstått att översten möjligen hade tagit med sig sin amtman från egendomarna i Bremens stift till Ingermanland.
En teori härleder namnet från egendomen Silliaks, som fanns vid Segewold (lett. Sigulda) 50 km nordost om Riga och som 1612 överlämnades till Wellingks kusin Albrekt von Vegesah. Enligt denna teori är det möjligt att Wellingk tog med sig en förvaltare från godset, och att denne tog sig namn efter godset (Silliak + hus, plattysk variant av Haus). Men det förklarar inte släktens ursprung.
En familjetradition berättar att släkten härstammar från Weissenfels, som ligger i närheten av Leipzig och Halle. Konni Zilliacus använde namnet von Weissenfels under sina resor som konspiratör.[1]
Familjenamnet kan också hänvisa till helgonet Cyriakus, som led martyrdöden år 354 som offer för Diokletianus förföljelser. Under 800-talet hämtades reliker av helgonet till Tyskland. Man började ge barnen hans namn som förnamn för att skydda dem för pest och onda andar. Småningom blev namnet som patronymikon ett familjenamn med olika namnformer. Enligt släktforskaren Arvo Ilmoniemis hypotes kommer namnet från namnet Kyriakos >Cyriakus (latinsk form )>Ziliax, Zilliacus.[2] Namnet har många olika korta och långa varianter: Ziliaks, Ziliax, Zilliax, Zilliachs, Zillakz, Siliakz, Siliachs, Siliax, Silliack, Zilliacus, Ziliachus, Ciliakus. Den kortare varianten användes huvudsakligen under 1600-talet och kan också förekomma på grund av skrivarens lättja eller ”Schreibenstubenetymologie”. I domböcker användes förkortningar; till exempel Haloin pro Haloinen, då skrivaren fick betalt per dokument.
I Tyskland finns det en släkt Ciliax. Så vitt man vet härstammar alla dess medlemmar från Thüringen. Man har dock kunskap bara om de senaste 350 åren, eftersom kyrkböckerna brändes i det trettioåriga kriget och man därför inte kan söka sig längre bakåt i tiden än så. Weissenfels hörde till Thüringen ända till 1600-talet. Den förnämste representanten för släkten var amiral Otto Ciliax, som gjorde sig ett namn under invasionen i Norge under andra världskriget. Honom kan man spåra till en Berthell Cyliax (1618-1696), hemma i Gotha.[3] Ciliax kan ha blivit Zilliacus med en latinsk ändelse på modet.
[1] Herman Gummerus hävdar att släkten i Finland tidigare använde namnet Weissenfels.
[2] Namnet Cyriakos>Cilliacus påträffas överallt i Europa från Peloponnesos till Holland.
[3] Släktutredningen gjord av Liselott Kehr, dotter till amiralen.