Lasse Zilliacus:

Oi, oma armas tähtösemme Kaarina!

Onegin hade sin Tatiana Larina,
en ung och oerfaren rosenknopp.
Han bar sig dumt åt, som en riktig stropp,
och deras kärlekssaga blev en flopp.

Men när väl Kyösti föll för armas Jennie
bar han sig inte dumt åt för en penni,
så därför tog den sagan inte stopp.
Tvärtom, ur deras blomning har gått opp
en ättling – vår förenings fröjd och hopp.
Och siittä alkkoj lång kaxspråkig taarina!

Stolt bär hon titeln ständig sekreterare,
men hon är också ständig aktiverare,
idéspruta, liksom programplanerare
och hennes färdighet som reseledare
gör våra kunskaper om släkten bredare.

Hon skriver protokoll, och till på köpet
har hon nu skrivit släktens stora krönika
(som säkert bitvis borde kallas skrönika,
för som bekant är släkten värst – och vår
har haft och har en hel del svarta får…)

Allt detta har du, kära krönikör,
blott alltför sällan själv fått något för.
Så därför, fränder, höj en skål för Kaarina!
Glöm inte vilken dyrbar skatt vi har i’na!

Årsmötet 17 mars 2016 på restaurang Loiste i Hfrs