Wiborg den 13de Januari 1858
Broder Peta!
Jemte min och Sonjas hjärtliga lyckönskan till det nya året, som för Dig ingår på hänsidan bottenhafvet, skall jag berätta Dig huru vi tillbragt vår jul. Emedan föret till julen föll af, så att man hvarken ville slippa fram med hjul eller medar (hvilket utmärkta före allt ännu fortfar), kommo Malchen och Janne [Söderhjelm], som förväntades hem till julen, ej från Helsingfors, utan stannade der öfver helgen. Till följe deraf tillbragte vi med Svärföräldrarna på fyra man hand vår jul, hvilken, såsom Du lätt kan finna, följaktligen ej erbjöd mycken variation, helst vi för det vägalaget ej heller företogo någon bal eller theaterresa hit, utan förbefvo tre veckor i en fortsättning på landet [Heinjoki]. Tiden skulle ännu hafva blifvit längre, om ej min lilla Agnes, som småningom börjar gå på två och derjemte är glad, munter och yr, med sitt joller lekt bort mången timme för oss alla och i synnerhet för Svärfar, som tycks vara särdeles svag för henne, och gjorde sitt möjliga att skämma bort henne med sötsaker. – I likhet med oss måste Mamma och Anchen Tante hafva tillbragt sin helg högst enformigt, ty icke engång Moritz var hemrest till julen, ej heller kommo de ut, hvarken till Heinjoki eller Sakkola. Skulle vi nu slutligen få före till nästa söndag, (hvartill likvisst föga hopp förefinns, då gatorna som bäst äro alldeles bara och regnet faller squalande ner) så väntar jag Mamma till staden, ty då fyller Agnes ett år och hoppas jag att gumman gerna också åter en gång hälsar på oss, då snart redan ett år förgått, sedan hon sednast var här. – Här går allt sin förra gång, endast med den skillnaden, att döden tid efter annan skördar offer bland våra bekanta. Så dog Lisi Öhman i höst i nervfeber, och i förrgår begrofvo vi ”Ynglingen” och ”Prikens” glada sångare, vännen Lejstenius, som också föll offer för samma sjukdom. Utom dessa, hvilka äfven Du känner, hafva flera andra yngre personer dött i denna sjukdom. Äfven hemsökte den redan en af vårt husfolk, nemligen lilla Rechenberg (Gouverneurens från Wasa son, som jag har i hel pension) men lyckligtvis blef sjukdomen häfven, innan denn hann blifva svårare.
I dag på förmiddagen passerade Frithjoff Strengell [kusin] här igenom till Helsingfors; gubben fattig har en tråkig resa, ty att i medlet af januari månad skumpa fram på en rackarkärra under storm och regn torde vara lagomt roligt. Ja maken till vinter torde man i mannaminne ej hafva sett på nordiska trakter. En dag lindrig frost och så 4 à 5 dagar blida åtföljd af tjocka eller storm och regn eller snöglopp.
I Ditt sednaste bref frågte Du, hvad Janne nu sysselsätter sig med, och huru långt han hunnit in studiis. På denna fråga kan jag tyvärr ej svara annat, än att han tycks finna mesta behag vid Italienarens ”dolce far niente” den ljufva sysslolösheten och att han således i sina studier ej kommit ett steg närmare målet, hvarföre han även förklarat, att han ej kan läsa och således tänker lemna universitetet för alltid. Häremot skulle Svärfarsgubben ej hafva synnerligt mycket att invända, skulle han blott veta, hvar han kunde få gunstig hernn anbragt, men som han ännu ej kunnat lösa detta svåra problem, så är han högst ledsen på fru Hanson, och har denna vid sin hemkomst att förvänta ett lagomt vänligt bemötande. Ängsligt är det i sanning ock med den dansmästaren, ty till följd af den torparstil, som han har, är äfven Kanslistvägen för honom stängd och lika litet lär han blifva antagen på ett handelskontor, eller annorstädes, der hans mesta göra består i skrifva. Från bestyret att för min räkning derstädes uppköpa lärft till skjortor eller låta sy åt mig dylika, befriar jag Dig härmedelst alldeles, ty af en tillfällighet kom jag före jul att få mig ett helt stycke holländst lärft till mycket godt pris, nemligen 50 arschin [0,71 meter] till 19 rubel. Lärftet är betydligt finare än det af Dig hitsända profvet och som Du ser derjemte äfven billigare.
Af Robert hade Mamma bref kort före jul. Han är stationerad i en liten köping i Saratowska Gouvernementet, hvarest Moskowska Infanteri-regementet, till hvilket han numera hörer, står. Hans sysselsättning består deri, att han par timmar om dagen lärer circa 70 Junkare, som stå under hans kommando, att exersera. För övrigt tycks han ej vara riktigt nöjd med sin Regementschef, hvilken han påstår vara en veritabel skimadracka, som bryr sig fan om resten, blott han får sina fickor fyllda.
Som klockan redan börjar närma sig till XI, och hela huset redan ligger i sömn med undantag af Sonja, hvilken under hela dagen varit plågad af en svår hufvudverk, måste jag väl också göra slut på dessa rader. Väl har Du länge nog fått vänta på bref af mig, men så får Du nu också en hel epistel. Sonja ber om sin helsning. Skrif snart till Din broder Nikola