Kronohemmanen betraktades som ärvd egendom och gick i arv. De kunde säljas, men de skiftades inte om inte alla arvingar kunde få en del. Kring årsskiftet 1811–1812 återförenades Viborgs län med resten av Finland. Storskiftet började man i Gamla Finland genomföra ca 1830. Neitsytniemi inlöstes och delades mellan den avlidne Petters syskon och hans son Wilhelm, då Elisabeth överförde sin andel i det dåvarande kronohemmanet på sonen Wilhelm 29.12.1846. Först 1847 var de första pappren gällande skatteköp färdiga. De första som fick skattebreven av Kejserliga Senatens för Finland Ekonomie-Departements Finans-Expedition var Petters syskon Alexander och Helena 30.10.1847, därefter Petters bröder Henrik Jonas 9.3.1848 och Berndt 29.11.1849, var och en för 6 rubel 44 kopek. Petters son Wilhelm fick dessutom en egen sjättedel av hemmanet så att han hade en tredjedel i sin besittning. På Haukila gård finns dokumentet ”Delnings Instrumentet öfver Klyfningen af hemmanets No. 5 alla ägor … upprättad i grund av delägarnas den 18 october 1848 träffade förening”. Wilhelm fick 17.1 och 11.4.1850 sina skattebrev, som tillsammans betingade 21 rubel 26 kopek. Besittningsrätten övergick därmed i verklig äganderätt, men andelarna skiftades inte.
Wilhelm inlöste 1864 för 4 100 Fmk Berndts andel av dennes dotter Lydia Carolina Lovisa, 1874 Alexanders och Helenas sjättedelar för 13000 Fmk per andel. Gustaf Törnudd köpte 1883 Sienimäki, som var den del som Henrik Jonas arvingar hade fått.